039 Tidens tand tar sina tuggor

I går intervjuade jag vår generaldirektör i 25 minuter på video. Det var faktiskt första gången jag gjorde en filmad intervju och det var lite nervöst innan. Det gick rätt bra, men det är förstås svårt att intervjua någon som håller ett litet anförande kring varje fråga. Det blir aldrig ett samtal.

I dag tänkte jag klippa ner det hela till max tio minuter men det var svårt. Riktigt svårt. Kanske får jag be någon annan välja, någon som inte tappar tråden och stirrar så häpet på utfrågarens valkar och rynkor.

Nästa gång måste jag be någon kvinnlig kollega följa med och tala om hur jag ser ut i bild så vi kan ändra vinklar och ljus. Min fotograf i går (som gjorde ett utmärkt tekniskt jobb och fixade väldigt bra ljud) har ingen direkt känsla för kvinnlig fåfänga.

Tur att jag också är lite begränsad på det området… Annars skulle det kunna hända att hela intervjun liksom råkade bli felformaterad och gick upp i rök.

Nästa steg på vägen mot att bli en ogenerad tant tas på torsdag då det blir sång av egenskriven text och någon form av interpretativ dans inför alla kolleger på samma GD:s avskedstillställning.

Kanske är de bästa textraderna “Enter in negotiations / with all those other nations / bringing EU home affairs to everyone. ”

Ja, ni ser var man står internationellt…

037 Hej hopp

j-d-b 009
Dagens bilder från Place du Jeu de Balle blev en besvikelse. (Fotoprojektet fortsätter alltså på temat “det som ingen ville ha”.) Jag var så fullt upptagen med att jaga motiv att jag glömde bort att kolla hur bilderna blev. Och därför (men varför, varför?!) tog jag en hel radda bilder med en bländarinställning som gjorde att jag fick onödigt långa exponeringstider och därför oskarpa och tråkiga bilder. Blä.
j-d-b 010
Den här krossade kakeltavlan tog jag inte med mig hem. Kanske hade den gått att laga, kanske hade jag aldrig kommit mig för att försöka. Jag tycker jag känner igen bilden av fiskarpojken och sjöjungfrun, eller är den bara tidstypisk?
j-d-b 054
På väg hem från busshållplatsen passerade jag den här förtjusande hagen som ritats av någon som

  1. kan räkna till tio
  2. inte riktigt kan skriva till tio
  3. har mycket små fötter eller lite hopp om att ta sig ända bort till tionde rutan.

Jag har gott hopp om att ta mig genom veckan som kommer, även om den innehåller en del små krokiga rutor som jag bör pricka. I morgon ska jag göra en filmad intervju med chefen samt presentera en låttext för eventuellt godkännande. På tisdag är det fotokurs och jag bör ha en samling skarpa välexponerade och -komponerade bilder att visa. På onsdag ska vi bort på middag. På torsdag blir det avskedsfest. På fredag kommer storpojken och på lördag bär det av till Texel!

036 Ur tidsmaskinen

Den här bilden kommer från Sorsele bildbank Bildnummer bibl049, tyvärr lyckades jag inte länka direkt till rätt sida. Fotograf: Robert Lundgren. Klicka på bilden för att se den större.

familjen-grundstrom

På bilden ser vi Otto och Matilda Grundström, omgivna av sina åtta barn och mågen Seth.

Främre raden, från vänster: Tea, Otto, Matilda, Edmund och Holger.

Bakre raden, från vänster: Aina, Syster, Märta, Nanny, Elin och Seth.

Bakgrundens tjusiga valv och prunkande grönska är förstås bara en kuliss, en lite slarvigt upphängd duk som fotografen Lundgren hade med sig. I vänstra kanten ser man  timmerväggen de ställt upp sig mot. Är det snö man ser vid fötterna så har de ställt upp utomhus och det var kanske nödvändigt för att få tillräckligt med ljus.

Bilden är ju tyvärr i dåligt skick, men visst ser det ut som om ögonen är retuscherade? Kamerorna på den tiden hade rätt långa slutartider och kanske har någon blinkat?

“På den tiden.” Vad är det för tid vi talar om?

Farmor Elin, äldst av syskonen, föddes 1902. Hennes yngste bror, Edmund, var 16 år yngre, född 1918. Kanske är han den som är lättast att åldersbestämma på bilden? Kan han vara fem, sex?

I så fall är vi någonstans 1923, 24.

Elin och Seth gifte sig i juli 1921, strax innan Elin fyllde 19. Seth var sju år äldre, och hade precis fyllt 26. Året därefter föddes deras son Helge som bara levde i tio dagar. I december 1924 kom sonen Arne. Elin är inte gravid så det syns, och visst skulle bäbisen ha funnits med på bilden om det första barnbarnet fötts?

1922 fyllde Otto 50 år, 1924 var det Matildas tur. Om man ska tro min källa, Thea Hällebergs bok “Sorsele. Släkter från nutid till 1600-talet. Bok 4.” så var båda födda 11 september, så om det är snö man ser på marken är det nog inte ett födelsedagsfoto. Men det kan ju också vara ett skrivfel…

Det finns mycket att ta reda på, och mycket att berätta. Men det får bli en annan gång.

texel

034 Semesterplaner

Till alla er som tror att familjen B inte klarar av att planera i förväg vill jag bara säga “tji fick ni!”. För i dag har vi nämligen bokat resan vi ska ge oss av på om åtta dar.

Vi ska förverkliga en liten dröm och åka till den holländska ön Texel. Så nu blir det strax strandpromenader, cykling, lamm, lera, sand och vind i håret. Och tulpaner och sälar och räkor.

Men innan dess ska storpojken hinna med en skolresa till Spanien. Hans mamma ska göra en filmad intervju med storchefen, skriva och framföra en glad hyllningssång till densamme samt fotografera allt som händer på avskedsfesten. Sen blir det nog skönt med en veckas ledighet.

En ort som på grund av sin extrema konstighet också finns med på önskelistan: Den konstiga enklaven/exklaven Baarle Hertog/Nassau

http://www.baarle-hertog.be/

http://www.baarle-nassau.nl/

033 Brysselnatt

Tänk att komma hem 2 april vid midnatt och se att termometern visar 18 grader. Och ha lite fnitter kvar i kroppen efter en väldigt trevlig eftersittning på Beer factory. Och lite politiska funderingar efter en högnivådebatt på parlamentet med alla svenska toppkandidater till Europavalet. Mmm, Bryssel. Inte så dumt ändå.

032 Vilodag 2

Hostade hela natten, försov mig och tyckte det verkade vara en bra idé att stanna hemma och vila sig en dag till. Det är det säkert, men det är framförallt otroligt tråkigt att bara sitta hemma när man inte riktigt orkar hitta på något.

Så nu ser jag med friskt mod fram emot en pigg och glad morgondag.

031 Vilodagen

I dag stannade jag hemma från jobbet och snöt mig. Och sov hela förmiddagen. Och drack te och åt c-vitaminfrukt och Sinutab Forte.

Men jag lagade också en riktigt god Shepherd’s pie och tvättade.

Det mest intressanta jag har sett i dag var ett avsnitt av ett matlagningsprogram där kocken gjorde en dessert av röd paprika, en aning chili, hallon och choklad.

Jag tror det blir bättre i morgon.