På ID-kortsfronten har det faktiskt gått så långt att både maken och J den yngre fått sina plastkort efter ett par vändor krångel som jag inte ids gå in på. J den äldre hade olyckligtvis ett foto som efter många om och men befanns vara för blekt (tänk blekblond gosse i vit t-shirt mot vit bakgrund, aningens överexponerad). Endera dagen ska nog han också få sitt kort.

Nästa steg är att gossarna ska få bankkonton. Makens spärrade konto är för övrigt äntligen öppnat igen. Ett varningens ord till dig som kanske googlar bank i Bryssel eller Belgien: Centea är en billig bank att låna från men de är dåliga på allt annat och har man inte belgiskt id-kort spärrar de ens konto efter en tidsperiod som de i vårt fall aldrig berättade om. Vår sommarsemester hade kunnat sluta riktigt illa om vi inte haft ett visst mått av tur. Pojkarnas konton kommer naturligtvis att öppnas i en normal bank med kontor och  personal och sånt.

Vi åkte inte till Sverige på påsklovet i år. Det kändes trist, men eftersom vi precis köpt en vattenavkalkare som kostade nästan lika mycket som våra flygbiljetter skulle gått loss på så fick det vara. Sen köpte vi skåp och jox på Ikea för ungefär lika mycket som hyrbil och snöskoter skulle ha kostat och det var förstås bra men en klen tröst när de solblå bilderna från Norrbottensfjällen började ramla in.

Ett av skåpen vi köpte var ett stort och bra skafferi. När det efter en extrasväng till Ikea och tacksamhet till smart personal äntligen stod hopmonterat i rätt färg ville jag bara måla den lite fläckiga vägen bakom innan vi ställde in det på plats. [cue spooky music]

Det luktade lite underligt i hörnet, lite jordkällare. Och gipsskivan var förvånansvärt mjuk. Och det var blött när man lirkade bort vägglisten och stack ner ett finger. Illa.

För att göra en trist historia kort så kom en akutrörmokare och slog hål i golvet och där under hittade han rostfria värmeledningsrör ingjutna i betongen. Tyvärr inte alls rostfria längre, för de var inte skyddade med plast. De var sönderrostade och sprang läck när han knackade fram dem ur betongen.

Så, nu har vi ett dike i köket, med jord och sten i botten, en fuktig betongplatta och sönderslagna klinkersplattor. Tjoho. I dag kom vi på hur vi kan lösa det hela på ett förhoppningsvis bra sätt, ‘förhoppningsvis’ being the operative word.

Annars är det mesta som vanligt, och så tänker vi köpa hund. Men mer om det en annan dag.

Som ni ser på bilderna har det varit en fantastiskt vacker helg; 20 grader varmt och strålande sol.

Jag kan bara konstatera att jag inte längre känner behovet att berätta.

Det här kan jag i alla fall berätta att jag ätit – en burk full med sniglar i het buljong. Billigt, gott och värmande en snålkall dag. Att det väckte både beundran och lätt äckel hos familjen var lite extra bonus. (Aalst, karneval, blåmåndag)

Här nedan kommer några andra oredigerade bilder från samma dag. Att de här bilderna plötsligt publiceras i dag, nästan en månad efter att jag tog dem, innebär knappast att raderna från i förrgår kommer att dyka upp i april. Det är redan glömt.

Vi hann göra oss hemmastadda i Dover (en rätt trist stad), vi turistade i Canterbury, träffade en glad kusin med förtjusande familj och tittade på klippor och små trevliga byar.

Några av bilderna från resan behöver en omgång i photoshop för att bli presentabla, här är några som får duga som de är…

Välkommen till Deal!

Man tar en stor mängd risgrynsgröt, en nypa socker, en medelstor kvantitet vispad grädde, ett par goda apelsiner skurna i små stycken  och alla vita plastsoldater i Riskspelet. Blanda och servera med förbundna ögon. Den som inte får en gubbe blir singel under året som kommer.

Risk à la Malta. Saknas på bilden: socker, grädde och apelsin

Vi promenerade omkring i stan och försökte förstå vart vi kommit. Vi gissade på USA men visste inte säkert och människorna vi mötte visste inget om ortsnamn, platser och kartor. De visade oss vägen till ett informationskontor som låg en halvtrappa ner, med avflagnad vit färg på de spröjsade källarfönstren. En knubbig medelålders rödblond kvinna ville verkligen hjälpa oss men kunde inte riktigt förstå våra frågor. Var vi var? Här. Vad vägarna hette? Inget särskilt. Om hon hade en karta? Nej. Jag frågade efter andra platser i närheten, försökte hitta en fast punkt att relatera till. Hon pekade lite vagt bortåt. Där borta, åt ungefär det där hållet, där ligger det en stad. Den heter Mystery.

Här är några jag gillar:

Mitt Belgien – en uppslagsblogg Bloggen presenterar belgiska fenomen i alfabetisk ordning och gör det på ett mycket trevligt sätt. Vi delar en svaghet för små grå samhällen i Ardennerna…

Bloggaren bakom Mitt Belgien har också en blogg med inriktning på musik, konst och andra kulturyttringar, Sköna konster. Lockar till läsning!

En blogg som jag tror mig har stött på ibland när skribenten bodde i Puerto Rico är Petchie’s Adventures. Nu har familjen kommit tillbaka till Bryssel igen.

Lustigt nog så är även Brysselbarnen en gammal bloggbekant, även om jag inte tror vi haft någon direktkontakt. Gissningsvis har vi någon gemensam bekant som brukade länka till barnen på den tiden de bodde i Paris.

Den enda brysselbloggaren jag vet att jag träffat är “Lady Rowena” som dokumenterar sina roliga handarbetsprojekt på bloggen Brysselpyssel. Blir man sticksugen kan man vid sällsynta tillfällen träffa oss båda på Stitch ‘n bitch Brussels – chansen att jag dyker upp mer regelbundet ökar dramatiskt i och med att min brysselkurs tar slut i morgon kväll.

Belgian waffling tror jag att jag tipsat om tidigare, det är en blogg på engelska som kan vara otroligt rolig.

Fäldtliv har jag stött på någon gång tidigare, har inte läst så mycket men har gillat det jag sett så här långt!

Andra som jag hittat men inte vet så mycket om:
Bruxelles ma belle
Funderingar från Bryssel
Brysselkakan

Sist men inte minst måste jag ju slå ett slag för systerbloggen Talkie walkie som ju till 50% är brysselbaserad. Den andra hälften av redaktionen bor i Umeå.

Uppdatering: En bra blogg på franska, om livet i vår kommun: Eric Platteau | Le blog d’un Schaerbeekois motivé

- – -

Jaja, jag ska väl inte gnälla. Pojkarna levlar ju hela tiden i sina spel och rätt vad det är får de hyfsade poäng på läxförhör och skrivningar. Städat blir det väl någon gång och det är ju inte livsnödvändigt att komma iväg på konserter och utställningar.

- – -

Ett urgammalt projekt har väckts till liv igen; jag går igenom gamla inlägg på Life de Luxe och fixar de formateringsfel som uppstod när jag bytte från Blogger till WordPress 2005. Just nu har jag 913 texter kvar att redigera.

- – -

Mitt nyårslöfte om att lära känna människor och hitta sammanhang att trivas i har lett till ett beslut att ha middagsgäster varannan helg. I morgon komer en  familj vi inte känner – en klasskompis och hans föräldrar. Pappan har jag träffat i ett annat sammanhang för länge sedan, visade det sig när vi sågs på ett föräldramöte, men därifrån minns jag ingenting.

- – -

I Sverige är det fruktansvärt kallt, under 40 hos flera vänner. Här är det också vinter. Vi har haft ner mot tio minus under veckan och  i går kom snön . I dag är det fem minus ute och solen skiner. Jag ska gå iväg och handla så vi har något att bjuda gästerna på i morgon.

- – -

Courage!

Detta är mitt hem. Detta är min man. (De har båda förändrats sedan bilden togs i augusti, huset mer än mannen)

Charlie är tillbaka och går ut hårt med två blogginlägg på lika många dagar. Det om heminredning speglar exakt det jag funderat på kring vårt hus.

Som den snobb jag är vill jag givetvis både äta kakan och ha den kvar, dvs både ha det där mysiga och personliga hemmet utan att börja låta som Ernst och utan att bry mig ett jota om vad mitt hem sänder ut för signaler till andra människor. Det hela ska verka helt “effortless” och gärna lite spontant. “Jag slängde bara en pläd där medans jag tänkte på Heidegger”. Man sparar enkom en ful bytta för att visa att man minsann inte bryr sig om någon inredningshets. (Eller en enkom ful bytta som det skulle hetat där jag växte upp). Men no man is an island som vi ju vet och att tro att jag skulle vara speciellt oberoende av andra människors omdömen om mig vore att känna mig illa.

I kommentarerna till texten diskuteras skillnaden mellan hus och hem. Anders Sparring skriver: “Hur ett hem är utformat handlar ju om något djupare än heminredning. Det handlar om vårt behov av trygghet, en historia, kanske en vilja till kontakt med något utanför oss själva, och kontakt med något inom oss, om vår känsla av tillkortakommande och vår rädsla att stötas ut. Inget av detta berörs dock i heminredningsmagasinen (som ju är kliniskt befriade från tvivel).”  och länkar till sin egen text Elle Inter-fucking-iör, även den läsvärd.

- – -

En lång text om viktminskning som jag inte hunnit läsa färdigt: NY Times: The Fat Trap

For years, the advice to the overweight and obese has been that we simply need to eat less and exercise more. While there is truth to this guidance, it fails to take into account that the human body continues to fight against weight loss long after dieting has stopped. This translates into a sobering reality: once we become fat, most of us, despite our best efforts, will probably stay fat.

(Hittad via Isobel som skriver sorgset om ätstörningar. Hennes essä om antimarknader och banker ser också intressant ut. 0, 1, 2, 3 och 4)

- – -

Mat ur andra perspektiv serveras när Lisa Förare Winbladh visar att matskribenter visst kan vara författare. Vilken sprakande och ångande familjebild hon målar upp i Mina jular: En sedelärande historia!

- – -

Mer om mat: den här veckan har the Global Table Adventure kommit till Liechtenstein. Liechtenstein som för övrigt deltar i Schengensamarbetet sedan 19 december i fjol.

- – -

En fin liten film om en lettisk fotograf som kom till Umeå för att fotografera julpyntade hus men som fastnade för alla oälskade cyklar.

- – -

Och så till sist, ännu ett citat från Anders Sparring, Sista veckan på jullovet:

Sista veckan på jullovet. Julgranen börjar kännas som en partygäst som borde ha gått hem för länge sen. Solen på husen mitt emot stör också. Det var länge sen någon jobbade. Kommer att bli svårt att leta sig upp ur det här igen.