Category Archives: upphittat

036 Ur tidsmaskinen

Den här bilden kommer från Sorsele bildbank Bildnummer bibl049, tyvärr lyckades jag inte länka direkt till rätt sida. Fotograf: Robert Lundgren. Klicka på bilden för att se den större.

familjen-grundstrom

På bilden ser vi Otto och Matilda Grundström, omgivna av sina åtta barn och mågen Seth.

Främre raden, från vänster: Tea, Otto, Matilda, Edmund och Holger.

Bakre raden, från vänster: Aina, Syster, Märta, Nanny, Elin och Seth.

Bakgrundens tjusiga valv och prunkande grönska är förstås bara en kuliss, en lite slarvigt upphängd duk som fotografen Lundgren hade med sig. I vänstra kanten ser man  timmerväggen de ställt upp sig mot. Är det snö man ser vid fötterna så har de ställt upp utomhus och det var kanske nödvändigt för att få tillräckligt med ljus.

Bilden är ju tyvärr i dåligt skick, men visst ser det ut som om ögonen är retuscherade? Kamerorna på den tiden hade rätt långa slutartider och kanske har någon blinkat?

“På den tiden.” Vad är det för tid vi talar om?

Farmor Elin, äldst av syskonen, föddes 1902. Hennes yngste bror, Edmund, var 16 år yngre, född 1918. Kanske är han den som är lättast att åldersbestämma på bilden? Kan han vara fem, sex?

I så fall är vi någonstans 1923, 24.

Elin och Seth gifte sig i juli 1921, strax innan Elin fyllde 19. Seth var sju år äldre, och hade precis fyllt 26. Året därefter föddes deras son Helge som bara levde i tio dagar. I december 1924 kom sonen Arne. Elin är inte gravid så det syns, och visst skulle bäbisen ha funnits med på bilden om det första barnbarnet fötts?

1922 fyllde Otto 50 år, 1924 var det Matildas tur. Om man ska tro min källa, Thea Hällebergs bok “Sorsele. Släkter från nutid till 1600-talet. Bok 4.” så var båda födda 11 september, så om det är snö man ser på marken är det nog inte ett födelsedagsfoto. Men det kan ju också vara ett skrivfel…

Det finns mycket att ta reda på, och mycket att berätta. Men det får bli en annan gång.

029b Konsten att vara människa

A human being should be able to change a diaper, plan an invasion, butcher a hog, conn a ship, design a building, write a sonnet, balance accounts, build a wall, set a bone, comfort the dying, take orders, give orders, cooperate, act alone, solve equations, analyze a new problem, pitch manure, program a computer, cook a tasty meal, fight efficiently, die gallantly. Specialization is for insects.
–Robert A Heinlein, spoken by Lazarus Long in the Book “Time Enough For Love”

I backspegeln: bullmamman

Ibland ser man i backspegeln och undrar hur man tog sig igenom de där krokiga och hala passagerna. I dag hittade jag en dikt från när jag läste Skapande svenska i Umeå, på distans. Det här skrev jag i Luxemburg, november 2009 – tre och ett halvt år efter att familjen flyttat till Skellefteå, lite drygt ett år innan jag flyttade till Bryssel, ett och ett halvt år innan familjen också kom hit.

Uppgiften var Estradpoesi och vi hade briljanta Solja Kraipu som gästföreläsare. Jag bestämde mig för att skriva något mycket personligt, men det var nästan omöjligt att framföra dikten inför gruppen. Tårarna låg så nära ytan.

Ibland glömmer jag hur fantastiskt det är att allt har ändrats sedan dess.

Till mina pojkar
– en avskedssång innan jag åker hem
långt dit bort
en halv kontinent åt sydväst

Det var då ett himmelens tjat
Om blonda hemmamammor
De där som alltid är så
Hemtama
Hemkära
Hemmablinda

Sorry kids,
Men ni har en morsa
Som alltid kommer bort

Blandar smör mjölk jäst
Vetemjöl salt och socker
Nystött kardemumma
Knådar hårt och länge. Väntar.
Låter jäsa till dubbel storlek

Jag säger som ordspråket:
Borta bra
Ska inte ni också flytta dit?

”Home is where your heart is”
Jag bär det med mig
Under mitt vänstra bröst
Och vart jag än går
Bankar det
Bankar på dörrar, viskar era namn
och hoppas att ni inte vaknar
Tvåtusentvåhundratjugo kilometer bort

Kavlar ut
Brer på med smör socker kanel
Rullar ihop och skivar
Lägger på plåt och väntar igen
Låter jäsa till dubbel storlek

Jag packar min väska igen
Gör mig klar att lämna er igen
Förbereder mig för kedjan
av bil buss flyg tåg bagage och terminaler
Förbereder er för vardag igen
För över pengar igen
Går igenom läxorna igen
Kramar en gång till och laddar orden
med allt som måste sägas och
med allt som kan sägas och

allt som inte kan sägas
på det här språket

Varför alltid så bortgången?
Kan jag inte vara hemlighetsfull?
Eller en aning hemsk?

Penslar med ägg
Strör pärlsocker på
Skjutsar in i ugnen
Gräddar till guld

Förvara i frysen
Och gråt inte mer
Fem veckor är nästan ingenting

Min minsta lillasyster ritade av mig och pojkvännen som numera är maken

Ur skattlådorna

Sånt jag hittat under projektet “rensa gamla flyttkartonger”: