Category Archives: Schaerbeek är bäst ingen protest

Årets finaste dräkter firar Louis Paul Boons hundraårsdag - enligt Wikipedia en av de mest framstående flamländska författarna

021 Hänga med Jorun

Veckan som kommer ser ut att bli ovanligt fullmatad efter arbetstid. Kanske har du lust att göra mig sällskap på en eller annan aktivitet?

Lördag 22
13.30 Vår lokala karneval, Scharnaval, börjar och jag hoppas få goda fotomöjligheter. (Bilden kommer från Scharnavalen 2012.)

Söndag 23
11.00 krypmässa i Svenska kyrkan låter väl oemotståndligt?

Måndag 24
20.00 Öppningsceremoni “One World International Human Rights Film Festival” och filmen Putin’s Games om OS i Sotji. Bozar. Inte alldeles säkert att jag får biljett.

Tisdag 25
Fotokurs. Annars hade jag gått till en matlagningsteaterföreställning jag råkade vinna biljetter till, eller på dokumentärfilmen The Age of Cheap.

Onsdag 26
18.30 Dokumentärfilm: Keep up the good work, Goethe Institute

Torsdag 27
16.00-19.00 Föredrag om sociala medier i EU-svängen

Söndag 30
16.30 Svenska Körens Sing-a-long Musik Café, SazzNJazz, Rue Royale 241.

Måndag 31
19.00 Dokumentärfilm: Incoming! Tjeckiska representationen, rue Caroly 15

Tisdag 1
18.30 Dokumentärfilm: Shady Chocolate,  Europaparlamentet, Yehudi Menuhin Space

Onsdag 2
19.00 Avslutningsceremoni. Visning av vinnarfilmen. Jag tror jag avvaktar med att anmäla mig, det kan ju bli lite mycket av det dokumenterat goda…

Årets finaste dräkter firar Louis Paul Boons hundraårsdag – enligt Wikipedia en av de mest framstående flamländska författarna
023

005 Ardennervänner

Allt som oftast stöter man på Taram och Vouziers när man promenerar omkring i vår stora lilla kommun. De drar i regel sin kärra och lunkar (förmodligen inte rätt term, jag var aldrig en hästtjej, inte ens en bok-dito…) från papperskorg till papperskorg. De är två stiliga och mycket snälla ardennerhästar som kommunen köpte in för snart tre år sedan. Deras huvuduppgift är att tömma papperskorgar, men ibland skjutsar de skolklasser eller pensionärsgrupper.

I dag läste jag om Taram och Vouziers i kommuntidningen. De har fått ett specialuppdrag; att hämta grovsopor hos pensionärer. Renhållningsarbetarna hade nämligen hört talas om ett liknande österrikiskt projekt och de ville testa här också. Tydligen fungerar det bra, de gamla blir glada och rörda och en del har minnen från hästar i sin barn- och ungdom som de delar med sig av till renhållningsarbetarna.

Ett av syftena med att man skaffade hästarna var att man ville göra sopgubbarna till synliga och viktiga personer som man sätter värde på. Se själva här (franskt tal i videon) när projektet presenterades 2011.

Vid inköpet pratades om att hästprojektet kommer att gå med vinst efter fem år. Jag vet inte om den kalkylen håller, men jag vet att väldigt många som bor här är glada och stolta över de kommunala hingstarna. Chaplin är ett undantag, men hon har ju inte rösträtt i kommunvalet så vi bortser från henne.

Taram och Vouziers. Foto: Schaerbeeks kommun

 

 

 

Wild and crazy

“Hallå där,” säger WordPress när jag loggar in. “Det finns en ny version av vårt program, ohyggliga men hemliga säkerhetshål är tilltäppta, småfel är korrigerade och du gör väl i att ladda ner och installera de senaste uppdateringarna.”

“Okej,” säger jag.

“Men,” säger WordPress, “tänk på att göra en backup av alla filer från servern innan du startar installationen, för risken finns att allt kommer att gå under i eld och svavel om någon enda liten manipulation går fel i den komplicerade filöverföringen.”

“Äsch päsch,” säger jag  och trycker på INSTALL.

På skärmen listas de korrigerade filerna och de komplicerade manövrarna och hej svejs så kommer meddelandet: “Tack för att du uppdaterade till WordPress 3.6.1″

Och jag säger som hemulen: “Kommer aldrig den där kometen?”

När jag ska se efter i “Kometen kommer” om det är precis så han säger så är boken spårlöst borta, det finns ett litet tomrum i raden av Tove Jansson-böcker.

Kuriosa: på den näst översta hyllan, den som man inte når ens om man står på en pall, ligger två föremål. Det ena är en box med CD-inspelningar med verk av en finsk feministisk performanceartist som jag fortfarande bara öppnat och stängt trots att jag ägt den i tolv år ungefär. Det andra är boken “Getting things done”.

Så här såg det ut i parken i dag:

034

Bilder berättar

När jag var ute och promenerade i lördags såg jag en orange skylt som någon sprayat med lila färg. Det var något med färgerna och kompositionen som tog tag i mig, men jag kunde inte sätta ord på varför. Till mig själv formulerade jag det som hände så här: “detta talar till mig, men jag förstår inte vad det säger”. Det känns ofta så, tycker jag.

Jag hittade en lista jag gjorde för länge sedan, med saker som talade obegripligt. Jag kommer inte i håg allt som stod på den men vet att schackpjäser och blank svart sten fanns med. Från senare observationer kan jag lägga till doften av cederträ och det att någon faller framåt, raklång.

De där sakerna  gör sig sällan på fotografier, deras hemliga kärna försvinner. Här kommer några mer lättolkade sensommarbilder från helgen som gick.

040 042 055003 010 011 016 021 023 026

Idrottsföräldrar

Vi blev ju aldrig idrottsföräldrar, Jan och jag, och det är absolut inget jag sörjer (mer än i förlängningen, men det är en annan historia). Jag beundrar i alla fall alla dem som med iver går in för att skjutsa, stötta, grilla korv, stå på loppis, tvätta leriga kläder, trösta, vänta, frysa, gratulera, heja, bära och allt vad det annars innebär att ha ett eller flera barn som satsar på sport.

057

I dag gick Chaplin och jag en vända runt kvarteret efter lunchen och då upptäckte vi att det var tävling på Stade Terdelt. Jag gick hem och hämtade Jan och så gick vi för att ta en kopp kaffe i klubbstugan. Vi blev kvar längre än vi hade tänkt. för det var riktigt roligt och spännande att se barnen tävla.

Nu hittade jag lite mer information om tävlingen och inser att vi borde ha kommit tidigare! Det verkar ha varit ett roligt arrangemang. Det var åtta brysselklubbar som möttes och alla hade 16 tävlande med sig. Hälften flickor, hälften pojkar och åldersfördelning enligt definitioner som jag inte kan (BEN, PUP och MIM?). Alla måste delta i tre grenar, förutom den inledande stafetten där alla deltog.

När vi precis kommit in på tävlingsområdet startade ett lopp häcklöpning för 12-13-åriga tjejer. Nu förstår jag bättre varför några av löparna stannade upp och nästan klättrade över häckarna, de var ju inte alls häcklöperskor. Jan och jag imponerades stort av flickan som kom sist. Hon rev två av tre häckar men kom glädjestrålande till sina föräldrar: “Jag klarade en! Inte illa!”

Vädret blev mycket bättre än vi väntade oss för helgen. Perfekt tävlingsväder, skulle jag tro. Soligt, torrt, vindstilla och 16 grader när det var som varmast.

056

Förmodligen en fin dag att vara idrottsförälder!

Allt gnäll till trots har våren kommit. Och den är grann.

 

Full gas

Sen ett par dar tillbaka tillhör vi en ny (för oss) subkultur, nämligen “människor med gasgrill”. Jag tror inte det finns någon nämnbar gemenskap oss emellan, men plötsligt har vi helt nya beslut att ta och problem att lösa.

Till exempel står det i manualen att det går bra att elda med propan eller butan. Jahaja, vi tar väl vad som helst, men var köper vi gastuben? På lilla hemmafixarbutiken Brico runt hörnet trodde de att det skulle finnas på det stora Brico i Kraainem så vi åkte dit. Inte då. “Gas köper man på bensinmackar.” De hade däremot ett snyggt grillöverdrag som vi plockade med oss, tillsammans med lite fräscha blommor. Döm om min förvåning när notan slutade en bra bit över hundra euro. Det var överdraget som vi tydligen inte kollat prislappen på – det råkade stå Weber på etiketten så det kostade 109 euro.

När vi handlat mat gick vi in på Auto5, eftersom de säljer hela macksortimentet utom bensin och mat. Och gas. Säljaren vi pratade med var väldigt trevlig. “Har ni provat på Brico? Fast nej, de säljer ju inte gas. Man får åka till en mack. Fast det blir färre och färre som säljer gas, det blir det. Vet du, jag ska skriva upp en adress åt dig. Det är dit jag åker om jag ska köpa gas själv. Brico Pala, alltså inte Brico Brico. Det ligger vid Place Liedts, i Schaerbeek, fast inte precis där, men folk vet, om ni frågar. Vänta, jag skriver ner postnumret också. 1030.”

Så vi gav oss ut på jakt, åkte till den stora rondellen vid Place Liedts och betade av gatorna omkring medan jag funderade över tänkbara dialoger om vi skulle fråga efter vägen. “Brico Pala? Pas là…”, eller “par là!” eller kanske till och med “pas par là!” (oöversättliga ordlekar, som man säger) Som tur var fick Jan syn på skylten och sprang in medan jag körde några varv runt kvarteret i jakt på en parkering. Till sist ställde jag mig framför ett garage men jag har inte blivit så native att jag tordes lämna bilen och gå in.

För att göra en lång historia kort kom Jan ut med en stor flaska propan och nu har vi grillat kött och sparris och potatiskroketter och planterat lavendel kring fötterna på den stora rosbusken. Jag har vårstädat bakgården och vi har bestämt oss för att lämna tillbaka Weberöverdraget.

Och ja, i subkulturen “människor med gasgrill” har vi tydligen lierat oss med propansidan. Borde vi ha valt butan? Har de roligare fester? Det lär vi aldrig få veta, för jätteflaskan med propan lär räcka tills vår överdragslösa grill rostar sönder.

Läsarkommentarer

Med anledning av det öppna brevet till Vädrets makter har två vykort kommit till redaktionen.

Det ena kommer från signaturen “Vi and-ra håller med” och avsändarna håller med brevskrivarna i deras kritik.

016

“Tack för ett ord i rättan tid! De här oförutsägbara väderleksnyckerna slår hårt mot oss unga familjer. Hur har ni tänkt att vi så att säga ‘ska få till det’ i det här vädret? Va? Va?”

Det andra vykortets avsändare är å andra sidan kallsinniga till väderkritiken.

017

“Det är så *** typiskt. Så fort nån gör nåt för oss unga kommer det en massa *** gubbar och kärringar och gnäller. Blir de kalla om sina *** fötter kan de väl gå in och sätta sig framför sina *** tv-apparater. Eller skaffa ett liv.

Belgiska extremsportförbundet, Kälksektionen”