Category Archives: på resande fot

048 Det man vattnar, det växer

Jag tror att det var en av mina gamla kolleger som gav oss minnesordet “Det man vattnar, det växer” när vi gifte oss.  Där och då gällde det naturligtvis kärlek och mellanmänskliga relationer, men de senaste dagarna har jag tänkt att man kan använda det om så mycket annat.

Till exempel gäller det journalistik. Om vi bara läser och delar “19 söta hundar du aldrig trodde du skulle vilja ta med dig hem” och inte  undersökande journalistik eller välskrivna reportage, vad tror ni medierna tror vi vill ha? Var lönar det sig att lägga annonser? Läs Ehsan Fadakar som skriver i Aftonbladet om just detta.

Samma resonemang gäller naturligtvis också människor som gör bra saker. Uppmuntra det oväntat superbra eller bara normalbra om du vill ha mer av samma.

Och det gäller lokalproducerat, rättvist, ekologiskt och allt annat man vill .

I dag köpte jag till exempel en bok på nederländska bara för att uppmuntra ett fint initiativ – och naturligtvis för att förbättra mina egna språkkunskaper.

texel 137

Författaren har samlat in gamla fotografier på fiskare och sjöfolk längst hela den holländska nordsjökusten och har återskapat deras ylletröjor i moderna garner. Olika mönster var populära i olika byar, men det var inte så strikt att man inte fick bryta mot det. Tidigare har jag hört sägas (om tröjor från de brittiska öarna) att syftet skulle vara att göra det lättare att identifiera omkomna. Men det låter ju för hemskt, inte är det väl sånt man vill sitta och tänka på när man stickar en värmande tröja till sin man eller son.

texel 141

Det är ingen stor stickkonst, alla tröjor följer samma enkla T-modell men med olika ytmönster. Men det är en vacker bok om livet i de här trakterna för lite drygt hundra år sedan, med fina arkivbilder.

För den som inte känner en mystisk dragning till det nederländska språket finns boken även på engelska. Dutch Traditional Ganseys heter den då. (Och apropå språk och hav så är det lite kul att genser på norska kommer från samma ord som engelskans gansey, nämligen ön Guernsey. Och ni ser väl att tröja på holländska heter trui?)

texel 135

Det här ska inte bli en fiskartröja enligt bokens modeller, men en varm tröja eller jacka ska det bli. Det flerfärgade är handspunnen texelull i olika naturliga fårfärger från ön. Det lite tunnare naturvita är också texelull men maskinspunnen och lite tunnare och mjukare. Jag vet inte riktigt vad det ska bli för modell, än så länge vet jag bara att den ska vara rätt hårt och tätt stickad och att det handspunna inte är behagligt mot huden. Därför tror jag att jag ska använda det tunnare garnet till muddar och kanter, men det kan hända att jag får söka en annan lösning om det också kliar. Kanske besparingar i något helt annat material kan fungera.

Ännu mer lokalproducerat: tulpaner skördade här och nyss:

texel 013

047 Sökarna

texel 129

Det här är ett vattendrag på Texel, med en massa måsar. Typ. Och en sluttande horisontlinje som borde varit rak.

texel 151

Det här är fyra förväntansfulla människor med väldigt dyr utrustning, uppradade på strandkanten. Och då vill man förstås genast scrolla tillbaka till sjöbilden och se om det finns något exklusivt där. Men hur skulle jag känna igen en nål i den höstacken?

(Särskilt som min bild är tagen utan stativ, med ett objektiv jag inte älskar. )

Under dagens promenad mötte jag en cyklande fågelfotograf som på holländska undrade om jag sett en viss fågel som jag efter lite funderande kom fram till måste vara brushane. Tydligen mellanlandar den på Texel i dag, för fortsatt färd mot Norge. Jag talade om att jag inte kan något om fåglar men att jag inte trodde att jag sett någon. Sen fick jag syn på en okänd fågel och tog en suddig bild för att kunna kolla om det möjligen var den eftersökta norgefararen. Men jag tror minsann det var en rödspov.

texel 063

Låter jag entusiastisk? Inte särskilt. Fascinerad över att detta kan få folk att investera i utrustning och resa många timmar för ett sms om en siktad raritet. Och glad över att folk bryr sig om det som lever. Men nog är det lite konstigt också.

Jag har i alla fall förstått att rödspoven är ovanlig i Sverige. Så om jag ändå börjar samla fågelkryss kan jag komplettera blåmes, domherre och skata med något lite ovanligare.

Jag tror jag hade en tanke om påsken när jag började skriva, men den kom liksom bort. Vi tänker väl på fjädrar i riset i stället.

046 Livets lammungar

I dag var storpojken och jag på besök på en fårgård tillsammans med en massa härliga friluftsfamiljer. Tillsammans med de storögda småbarnen och deras föräldrar fick vi bevittna flera lammningar. Höll sig tackan för långt bort föste bonden fram den till staketet så ingen skulle missa något.

Mycket blod och slem och hinnor var det, och en pojke sa till sin mamma att det såg alldeles för äckligt ut.

“Ja, det är det, men det är alldeles naturligt,” svarade hon.

En av tackorna var inte så mycket till naturbegåvning när hennes andra lamm kom. Det första lammet hjälpte bonden till med, men sedan var han upptagen med annat och tackan fick klara sig på egen hand. Lammet var täckt av slem och när det försökte andas bubblade det bara. Tackan slickade lite på nyfödingens klövar men sedan ägnade hon sig åt den äldre ungen som just lärt sig stå själv. Några av oss mammor i publiken började mäta staketet med blicken, borde vi hoppa över och rädda ungen från kvävning?, men just då kom den andra bonden och hon torkade rent och klappade lite lagom hårt på lammet så det bräkte. Sen tog hon lammen i benen och bar in dem till en kätte med mamman lite motvilligt efter. Hon hade ju just fått syn på granntackans fina lilla unge som kunde ta några steg på egen hand.

Den som till äventyrs kommer till Texel en dag om våren kan med fördel ta en tur till Rozenhout.

texel

034 Semesterplaner

Till alla er som tror att familjen B inte klarar av att planera i förväg vill jag bara säga “tji fick ni!”. För i dag har vi nämligen bokat resan vi ska ge oss av på om åtta dar.

Vi ska förverkliga en liten dröm och åka till den holländska ön Texel. Så nu blir det strax strandpromenader, cykling, lamm, lera, sand och vind i håret. Och tulpaner och sälar och räkor.

Men innan dess ska storpojken hinna med en skolresa till Spanien. Hans mamma ska göra en filmad intervju med storchefen, skriva och framföra en glad hyllningssång till densamme samt fotografera allt som händer på avskedsfesten. Sen blir det nog skönt med en veckas ledighet.

En ort som på grund av sin extrema konstighet också finns med på önskelistan: Den konstiga enklaven/exklaven Baarle Hertog/Nassau

http://www.baarle-hertog.be/

http://www.baarle-nassau.nl/

I skuggan av ett päronträd

Resan söderut komplicerades som sagt av att det var mycket varmt ute – och ännu varmare i bilen, eftersom luftkonditioneringen inte fungerade. Därför stannade vi på lite olika ställen för att svalka oss, och ett av dessa ställen låg vid Vierwaldstättersjön, inte så långt från Luzern. Vi hittade en liten mataffär där vi provianterade och sen hade vi picknick på en gräsmatta i halvskugga, nära ett litet stenkapell. Jonas och några andra djärva människor badade trots gyttjebotten och förvånansvärt kallt vatten.
semester_1 026Somliga fick kallt kaffe, andra fick lyxmat som inte alls lockade i värmen.

semester_1 028Med tanke på att vattnet kommer från alptopparna i fjärran var det väl inte så underligt att det var lite svalt.
semester_1 030Vår lilla rastplats låg nedanför det här lilla kapellet, och där fanns en välbekant slogan infälld i stenmuren.semester_1 031 L’union fait la force – det är ju Belgiens motto och en variant av riksvapnet. Vad gör Belgien vid den här avlägsna sjökanten?

semester_1 032 Det är svårt att läsa texten, jag vet, men den talar om den unga belgiska drottningen, Astrid av Sverige, som omkom just vid den här stranden i augusti 1935, några månader innan hon skulle ha fyllt 30 år. Astrid var gift med Leopold III, som blev kung 1934 sedan hans far omkommit i en klätterolycka utanför Namur.

Paret fick tre barn:

  • Joséphine-Charlotte (1927) som så småningom gifte sig med storfursten Jean av Luxemburg och som var storfurstinna när vi flyttade till Lux.
  • Baudouin (1930) som blev Belgiens kung Baudouin I och som gifte sig med Fabiola. De två fick inga barn.
  • Albert (1934) blev därför kung Albert II när hans bror avled 1993. Han är gift med Paola.

Albert II överlämnade tronen till sin son Philippe 21 juli 2013, och Belgien har därmed två kungar (Albert II och Philippe) samt tre drottningar (Fabiola, Paola och Mathilde) i livet.

semester_1 033

Det var Leopold III som körde och bilen kraschade olyckligt mot ett päronträd. Trädet stod kvar tills en storm tog det 1992 och enligt skyltarna kan man beskåda stubben på stadsmuséet. semester_1 034

För säkerhets skull har man planterat ett nytt päronträd där det gamla stod.

Topptur

semester-5 002
Nedanför kullarna kring Ameglia flyter Magra genom ett flackt och bördigt landskap. Vi såg spåren av stora översvämningar, Magra är nog en nyckfull välgörare, som floder brukar vara. På andra sidan floden reser sig de apuanska alperna tvärt mot himlen. En dag när solen var för varm bestämde vi oss för att söka svalka på högre höjd.

semester_2 008Många kurvor blev det, och många smala tunnlar.

semester_2 022När vi såg bilder härifrån innan vi reste ner trodde vi att det fanns glaciärer eller låg snö kvar på topparna. Det gjorde det inte, det är den ljusa marmorstenen som lyser upp landskapet.

semester_2 015Det här marmorbrottet såg övergivet ut, vi vågade oss in en bit på de lena och vackert mönstrade hällarna. Längre ner, bakom det stora stenblocket, arbetades det för fullt.

semester_2 019När vi fortsatt högre upp i bergen såg vi ner i ett annat, mycket större, stenbrott där små, små traktorer körde omkring med sockerbitar.

semester_2 020Klicka gärna på bilden, och titta på den i full upplösning!

semester_2 023Vi åkte de snirkliga vägarna som är markerade med grönt. Staden Carrara har gett namn åt den allra finaste vita marmorn. Michelangelos David är huggen ur ett över fem meter högt block skimrande vit sten härifrån.

Och nu är vi tillbaka

Hips vips fick jag för mig att uppgradera WordPress och installera den senaste standardmallen och nu ser det ut så här på bloggen. Måste fixa rubrikstorleken, det här är för stort i mina ögon.

I går kväll kom vi hem från en vecka i Italien och den lilla byn Ameglia [a'mälja]. Fint men varmt, särskilt på nedresan då AC:n inte fungerade.

semester_1 024 semester_1 087

Byn ligger högt ovanför floden Magras utlopp i Medelhavet. Det känns som en halvö. Från “vår” sida ser man ner mot floden och mot marmorbrotten i de höga apuanska alperna (Heter det så på svenska?!) och om man snirklar sig över till grannbyn Montemarcello breder Medelhavet ut sig långt nere. Både Ameglia och Montemarcellao är byggda kring befästningar, i Ameglia ligger många av husen inne i borgen, längst slingriga gångar. Bilarna får man parkera i en modern parkeringsanläggning vid infarten till byn och där har byborna ensamrätt till de lättast åtkomliga platserna.

semester_3 010

Ameglia sett från den slingriga vägen upp mot byn.

semester_3 012

Vänster om vårt hus

semester_3 013

Höger om vårt hus

I byn finns ett café där vi drack vårt morgonkaffe varje dag och en liten restaurant där vi tillbringade ett par kvällar. Det finns en liten mataffär, en bankomat och ett postkontor och varje måndag är det marknad på torget. Vid foten av kullen ligger en mataffär och ett mycket bra glasställe.

Lägenheten vi hyrde hade sina för- och nackdelar. Läget var perfekt, särskilt en varm vecka eftersom vi inte hade fönster mot solen och utsidan utan bara ner mot de mestadels skuggiga gränderna. Vi lärde oss snabbt känna igen byborna och deras hundar och katter och de var alla distanserat vänliga.

Planlösningen var lite knepig, det fanns inga dörrar mellan de olika sovutrymmena och om vi hade varit 7-8 personer hade 4-5 av oss behövt vara miniorer för att kunna sova bekvämt.

Byn är vacker och trevlig men utan bil står man sig tämligen slätt om man vill utforska de intressanta omgivningarna.