Category Archives: Luxemburg

Semesterplaner

sommar2008 089

Jag citerar mig själv – så här skrev jag på Facebook i går:

Ett antal saker jag skulle kunna tänka mig att göra på semestern:
köra bil, växtfärga garn, paddla kajak, måla akvarell, linka upp på något mindre berg, fotografera, lära mig någon ny sorts matlagning, tälta, nej förresten, bo i små rum med kök, bli klar med Boken, föra sammanhängande diskussioner med mina barn, doppa tårna i stora vatten, gynna lokala mat- och dryckesproducenter, bli solbeige om benen, spela spel, läsa något bra, leva utomhus.

Nästa fråga på dagordningen: i vilket land/vilka länder?

Troligen inte Sverige i år, men allt är möjligt. Tre veckor kvar på jobbet, sen måste vi ha bestämt oss.

(Bilden är tagen i Luxemburg 2008, när jag kom tillbaka hem efter det årets semester.)

Ett steg, sju år efteråt

Jag hade just bestämt mig för att strunta i bloggen i natt. Klockan är redan ett på söndagsmorgonen och jag har missat att skriva ett lördagsinlägg. Men så kom jag ihåg att jag måste länka till det jag skrev 20 april 2006. Då berättade jag för världen om det beslut vi under mycket vånda hade tagit: vi skulle lämna Luxemburg och flytta till Sverige.

“Jan och pojkarna flyttar i sommar, jag kommer efter när det ordnat sig med jobb eller när vi inte står ut längre.”

Som ni vet som följt mina förehavanden, så gick det inte alls så. Det ordnade sig inte med jobb och på något vis stod vi ut längre än vi förmodligen borde ha gjort det. I fem år levde vi på olika ställen – jag i olika varianter av studentlyor, familjen i ett trevligt hus alldeles för långt borta.

Om vi vetat vad steget skulle föra med sig, hade vi tagit det? Jag vet inte.

DSCN1600Så här såg det ut i det finaste hemmet jag hade under de fem åren. Den vita dörren till vänster är entrén och trädörren intill leder till toaletten. Dörren bredvid spisen går till det minimala sovrummet och innanför det ligger ett duschrum. Man skymtar mitt lilla kontorshörn till höger. Där jag står och tar bilden finns soffa, tv och bokhylla.

Nu blev jag lite nostalgisk, så här är bilder på hela lägenheten. Att jag inte blev kvar där var mest på grund av läget. Lorentzweiler ligger ungefär en mil utanför Luxemburg. Det gick visserligen väldigt bra att ta sig till jobbet med tåget men det var svårt att oplanerat stanna kvar i stan en kväll och jag kände mig isolerad ute på landet. Samtidigt njöt jag av promenadvägarna och den gröna utsikten, kanske hade jag kunnat bli kvar där ute ett tag till. Efter sex månader packade jag ihop mina saker, tog föräldraledigt en månad och körde till Sverige. När jag kom tillbaka var det bråttom att hitta något nytt och 16 augusti 2007 flyttade jag till  en liten studio på gångavstånd från jobbet. Där blev jag kvar till årsskiftet 2010/11.

En mjölkvit söndag i det vackert gråbrungrönblå

I dag åkte Jan och Chaplin och jag ut till havet och tillbringade några trevliga timmar i Knokke. Vi körde ut i mjölkvit dimma; man såg inte ens toppen på vindkraftverken invid E40.

Här kommer en radda bilder. Precis när vi började resan hem kom solen fram men då kunde jag inte fotografera eftersom jag inte har en rysk dashcam.

knokke 009

Mitt resesällskap närmar sig vattenlinjenknokke 012

Där är det, havet. Med små korta undantag ser hela den belgiska nordsjökusten ut så här. Sandstrand och tätt hopbyggda flervåningshus med hotellrum och semesterlägenheter. Och ofta ett gråvitt dis som ger hela stranden en alldeles speciell färgskala.knokke 018

Fortsätter man några kilometer till kommer man till ett litet naturreservat och sedan går man över gränsen till Nederländerna. Kanske kan vi gå dit nästa gång.knokke 029

Tång och sjögräs var det grannaste vi såg i färgväg.knokke 033

En huttrande badare i brons, med märkliga urgröpningar i kroppen.knokke 043

Mer av allt. knokke 046

En skulptur av Jean-Michel Folon. Jag har sett den på bild tidigare. Statyn står så långt ner att den prydlige lille mannen i hatt och överrock långsamt försvinner under ytan när tidvattnet rullar in. Nu växer havsanemoner på hans hatt.knokke 053

Fram till 15 mars är det fritt fram för hundar på stranden. Kanske hinner vi tillbaka till Chaplins lyckoland innan dess.knokke 057

Smörgåslunch.knokke 058Knokke är en tjusig badort, jag tror att den anses finast i Belgien. Det märks på de mycket välklädda flanörerna längst strandpromenaden (nere vid vattenlinjen var våra fjällrävenbyxor, kängor och fleecetröjor rätt normala, högre upp på land var vi oerhört felklädda. Nästan alla exklusiva Brysselbutiker har en filial i Knokke och sen finns det väldigt många konstgallerier och designbutiker. En möjlig plan för en långhelg i sommar är att hyra in sig någon annanstans, klä upp sig och ta kustspårvagnen till Knokke och njuta av en dag i den fina världen.

(Reserapport från the Telegraph 2010: Knokke, Belgium: the Flemish resort with flair )

17 februari 2003 var isen på dammarna i Kockelsheuer nästan tillräckligt tjock för att bära en sjuåring. Lyckligtvis klarade sig unge herrn undan med en blöt sko och hans föräldrar med blotta förskräckelsen.

 

Askonsdag

9mars08 036

Jag ser bilder från kyrkans askonsdagsfirande, med kors tecknade i aska i de troendes pannor. En helt främmande tradition för mig, men jag förstår att det är något som berör.

Kyrkan på den här bilden ligger i Luxemburg, insprängd i berget. Med tanke på hur många gånger jag promenerat förbi där under åren kan man ju tycka att jag borde ha dess historia klar för mig men jag vet faktiskt inte varför den byggdes där. Jag har kikat in genom fönstren och det är inte många kvadratmeter att röra sig på där inne mot bergväggen.

13 februari 2006 skrev jag bland annat om europeiska språk, som de lärs ut i Västernorrland.

Stopp, stanna

007I dag har jag tillbringat merparten av min vakna tid med att sitta på soffan och snyta mig. Vilken otroligt tråkig sysselsättning! Nyss bestämde jag mig för att jag absolut måste gå till jobbet i morgon, men samtidigt känner jag hur temperaturen stiger i kroppen igen. Vi får se vart det tar vägen.

Dagens nyheter:

Föräldraföreningen utvärderar insatserna vid fredagens gasläcka på skolan:

  • The complete information failure from the school (school website and communications channels no longer available when the electricity was turned off). We shall demand that the School to put in place a fire-proof emergency communication system.
  • Confusion during the evacuation; many teachers did not know what to do in the situation, there were no pre-designated assembly points or system for identifying which children were missing. There must be regular fire drills each year so that in the event of an emergency all staff and pupils know exactly what to do.
  • Structural defects must be fixed directly; fire alarms were not present or not audible in all parts of the school so not all children were aware of the need for the evacuation, there were problems with the intercom system, not all fire doors were properly functioning.
  • There must be immediately a wide ranging safety inspection by the fire brigade. Solutions must be put in place to known problems such as the lack of fire exits in the primary building on the 3rd floor.
  • The school must develop a comprehensive emergency plan, to be audited and tested by relevant external independent experts.

Allvarlig kritik.

Gamla nyheter:

4 februari 2003 skrev jag om Europaskolan i Luxemburg, som då hade 3724 elever i en skola som byggdes för maximalt 3000. Föräldraföreningen och personalorganisationerna var eniga om att skolan inte hade kapacitet att ta emot de elever som skulle komma som en följd av den stora östutvidgningen. Tidigast 2007 trodde man att en andra skola skulle kunna stå klar. Föga anade man då att det skulle dröja till september 2012 innan eleverna på Luxembourg II skulle kunna flytta in i sin egen byggnad i Mamer.

 

 

I det blå

I går tillbringade vi en fantastisk dag i Luxemburg tillsammans med min brysselsyster och hennes dotter. De hade gett pojkarna en spännande födelsedagspresent som de nu skulle få uppleva. Det var flygdags! Vi vuxna i familjen tog chansen att haka på.

Vi hade verkligen tur med vädret, det var varmt och klart och nästan ingen vind. I luftlagren närmast marken var det lite turbulent men på högre höjd var det åter kav lugnt.

På svenska kallas flygplanstypen vi fick pröva “ultralätt trike“. Så här ser det ut:

Föraren sitter framför passageraren, som på en motorcykel eller snöskoter.

Foto: Jan Boklöv

Och här sitter jag; förväntansfull och lite spänd.

Jag gick ut hårt för att övervinna min inneboende feghet; när piloten undrade vem som skulle upp först skyndade jag mig att ta chansen. Och vilken chance jag hade! En vanlig tur med klubben (“flygdop”) innebär ungefär 15 minuter i luften. Piloten L och jag blev borta i ganska exakt en timme! Vi hade så trevligt, förhållandena var så perfekta och det var en fantastisk upplevelse. Jag började till och med  fundera över om det inte vore en bra idé att själv ta ultralätt flygcertifikat.

Här kommer några bilder från rundturen, för den som vill. Continue reading