Category Archives: köksvägen

scharnaval 043

022 Lördagsgodis

I dag var det Scharnaval och jag var ute med kameran för att försöka samla på mig lite mer gatbilder. Det blev några riktigt fina bilder som jag sitter och jobbar med nu. De här kommer inte med till kursen, de jag valt ut till på tisdag handlar mer om publiken än om de som paraderade.

scharnaval 130

scharnaval 104scharnaval 148 scharnaval 223 scharnaval 237



- – -

I dag köpte och lagade jag rödspätta för första gången. Carrefour hade små portionsfiskar till förvånansvärt lågt pris, strax under 4 € per kilo orensad fisk. När jag skulle betala insåg jag att mina fyra fiskar sammanlagt vägde strax under kilot. Får man ens ta upp så små fiskar?



- – -
Dagens finaste läsning: Jenny Maria om Band of Brothers: Vem är du när allt är draget till sin spets?

Bilder berättar

När jag var ute och promenerade i lördags såg jag en orange skylt som någon sprayat med lila färg. Det var något med färgerna och kompositionen som tog tag i mig, men jag kunde inte sätta ord på varför. Till mig själv formulerade jag det som hände så här: “detta talar till mig, men jag förstår inte vad det säger”. Det känns ofta så, tycker jag.

Jag hittade en lista jag gjorde för länge sedan, med saker som talade obegripligt. Jag kommer inte i håg allt som stod på den men vet att schackpjäser och blank svart sten fanns med. Från senare observationer kan jag lägga till doften av cederträ och det att någon faller framåt, raklång.

De där sakerna  gör sig sällan på fotografier, deras hemliga kärna försvinner. Här kommer några mer lättolkade sensommarbilder från helgen som gick.

040 042 055003 010 011 016 021 023 026

Matmåndag

På tv just nu: Top chef där de franska kockarna är hemma hos tre grannar och lagar mat.

I datorn: Skivad klassmarkör

Nyss på tallriken: den något otippade kombon makaroner, falafel, hot salsa och blandad sallad.

Gårdagens dessert: krispiga små äppelkuber kokta med citronsaft, honung och kardemumma, i fina små glasskålar. Nästa lager: en tunn mörk karamellsås på smör, cassonade (brunt socker), sirap och mjölk. Och högst upp: en pannacotta med lite för lite gelatin men lagom mycket vanilj och amaretto. Och nu önskar jag att det skulle finnas lite rester kvar i kylen…

15 april 2002 berättade sjuåringen och fyraåringen ett skämt.

Encornets farcis

När vi diskuterar språk och ord (vilket vi gör rätt ofta på jobbet) tar jag ibland upp bläckfisk som exempel på att ett språks ordförråd naturligtvis beror på vilka företeelser man behöver kunna beskriva. På franska finns det många olika sorters djur med armar som simmar i haven, mina italienska och spanska kolleger påstår att det finns ännu fler sorter på deras språk. Omöjligt för mig att veta, jag har inget att matcha alla deras ord emot.

Nåväl, i dag var det dags att laga födelsedagsmiddag åt maken och efter en intressant restaurangupplevelse i Sète hade jag bestämt mig för att laga encornets farcis, färserad bläckfisk. Den här sortens bläckfisk ser ut som en strut som det sticker ut tentakler ur, inte som de bläckfiskar man ser i skämtteckningar (pieuvre eller poulpe på franska).

Hur rensar man en bläckfisk? Jag hittade en bra beskrivning och gav mig av till affären med allt mod jag kunde uppamma. Att laga bläckfisk kändes inte som en helt självklar sak… Tyvärr hade de inga bläckfiskar inne, så jag fick nöja mig med frysta och redan rensade exemplar. Lite av ett antiklimax eftersom jag ställt in mig på att klippa tentaklerna under ögonen och försiktigt ta bort det transparenta brosket samt “munapparaten” som ser ut som en papegojnäbb. Det får bli en annan gång.

I dag gjorde jag en färs på minibläckfiskar, lök, riven ost, mängder av hackad persilja, ströbröd och ägg och sen fyllde jag de vita “strutarna” och stängde dem med hjälp av en tandpetare. Sedan mjölade jag dem och stekte dem i olivolja innan jag la ner dem i en tomatsås med lök och bacon där de fick sjuda i en dryg halvtimme, som blev en timme innan vi var klara att äta.

Till min förvåning blev det riktigt gott! Det var inte alla vid bordet som uppskattade bläckfisksfodralet men fyllningen och såsen gick åt.

Receptet på Encornets farcis à la sicilienne kommer från den franska bloggen Savoirs et saveurs och det rekommenderas, om ni får tag i rätt sorts bläckfisk.

I dag kom värmen och vi har vandrat i skogen i t-shirt. Nu, vid halv tolv på kvällen, är det fortfarande 18 grader varmt ute enligt vår termometer. Ljuvligt.

14 april 2010 var det vinter och vi hade firat påsk och 40-åring med nästan hela den strömgrenska släkten. Det fanns skäl att oroa sig, men allt gick bra.

Födelsedagsplanering

Det ska fyllas år här i huset på söndag och jag vet vad jag ska laga för mat! Och helst skulle jag vilja börja nu men det går ju inte. Så roligt att ha en riktig matupplevelse att se fram emot.

Ja alltså, tillagningen blir garanterat en upplevelse. Om ätandet blir positivt återstår att se. Inspirationen kommer från vår resa, och det blir varken inälvsmat eller lamm. Men mer än så kan jag inte säga.

Den som vill ha en ledtråd kan tänka på enhörningar.

11 april 2006 berättade jag att senaste Bloggplock publicerats. Det var ett av de där roliga samarbetsprojekten som aldrig riktigt lyfte. Tyvärr är det numera omöjligt att se vad det var vi samarbetade om, en förhoppningsfull pokerspelare har tagit över adressen. Så det är inte bara de stora tidningarnas fel att gamla länkar murknar …

Grönsaksutmaningen

DSCN0568

Storpojken har slagit vad med en klasskompis – de ska äta vegetariskt en hel vecka. Inga problem säger barnet, bara han inte behöver äta så mycket grönsaker.

I skolan blev det så för hans del, det var spagetti carbonara och han hade inget annat alternativ än att sitta och pilla bort skinkbitarna och äta pasta med ostsås. Utmanaren satt bredvid och de höll koll på varandra. Jag vet inte om man kan välja vegetariskt för hela läsåret eller om de som är vegetarianer måste ta med sig egen mat. På jobbet finns det vegomat och eftersom jag hakat på utmaningen blev det blomkålsbiffar med kokt spenat, ris och currysås.

Här hemma blev det en riktigt god aubergine- och squashgratäng.

Nu har vi bestämt vad vi ska göra på påsklovet och det ser jag verkligen fram emot!

18 mars 2003 var jag ledsen och orolig och väntade på de första bomberna över Bagdad.

Menynotering

Pojkungarna och låtsasbarnet lagade kalasmiddag i kväll, mycket gott och trevligt i sockerabstinensens tecken.

Förrätt: “Crêpes Mikado” Crêpes fyllda med god lammröra. Serverades kalla med kall chilistinn chokladsås. Mycket roligt men smakerna funkade inte riktigt ihop…

Varmrätt: “Prinsesstårta”. En tallriksstor hamburgare med alla klassiska ingredienser, serverades i tårtbitar. Överdrag av guacamole med en handsnidad tomatros på toppen. Mycket roligt, mycket gott.

Dessert: “Skagenröra” Något som såg ut som skagenröra men som visade sig vara hallon och grädde och små rosa bitar av något obekant men sött, på fina små sockerkaksbakelsebottnar. Mycket gott.

Fyra komma fem på den stränga men rättvisa mamsterskalan.

Och nu är det godnatt.

Nu gör vi jul igen

Detalj ur juldekorationerna i Roodebeek julen 2004

Jag läste en fråga ställd till Magdalena Ribbing där en 20-åring som inte ville fira jul undrade över hur hon skulle göra. Jag har inte att säga om frågan eller Ribbings svar, men det hade många andra, det har kommit över hundra kommentarer till artikeln.

En kvinna skriver:

Håller också med Cajsa om att man inte har valet att abdikera om man är en medelålders kvinna. Vem ska annars göra Julen, och vad skulle den yngre OCH den äldre generationen säga om man plötsligt vägrade..? Nu är det inget problem för mig, eftersom jag faktiskt tycker att det är kul med pyssel och traditioner – och storstäda måste man ju göra ibland ändå. Men OM…

För övrigt tycker jag att vuxna barn/tonåringar och yngre föräldrar/svärföräldrar/övrig släkt som ska vara med och fira, faktiskt kan fråga om de kan hjälpa till lite! Inte bara för syns skull, utan så att man förstår att de verkligen är beredda att göra det också, utan sura miner.

Jag minns hur mamma alltid slet med julgörandet när vi var små och jag minns också hur jag som naiv tonåring någon gång sa att “det blir ju jul ändå, man behöver inte göra så mycket”. Och det är ju sant, det blir 24 och 25 och 26 i almanackan även om vi går i ide allihop. Men vill man ha det vi kallar julstämning får man vackert arbeta. Det är ju ändå en samling traditioner, dekorationer, maträtter, blomsteruppsättningar (inklusive den bisarra traditionen att släpa hem hela träd och vira in dem i ljus och glitter) som inte bara uppstår av sig själva. Allt detta måste traderas vidare eftersom julfirande på många sätt är en muntlig tradition även om recepten numera oftare hittas på nätet än i handskrivna recept från farmors tid.

I år firar vi en liten jul i Bryssel (regn förutsagt alla dar den närmaste veckan) och det är jag som är den medelålders kvinnan som har en plikt mot de yngre att visa “hur vi firar jul i vår familj”, så de har något att köpslå om den dag de har egna familjer att jula med.

I dag fick vi de första julklapparna, det var damfamiljen som gav oss paket innan de reste till Sverige för att fira med släkten där. Nu ska jag göra i ordning en pepparkaksdeg och fråga internet hur man bäst kokar skinka. Chaplin ligger och gnager på sitt tuggben och jag önskar alla eventuella läsare en fröjdefull jul.

Ojul: Risk à la Malta

I serien okända jultraditioner vi aldrig trodde fanns kan vi presentera partyrätten Risk à la Malta.

Man tar en stor mängd risgrynsgröt, en nypa socker, en medelstor kvantitet vispad grädde, ett par goda apelsiner skurna i små stycken  och alla vita plastsoldater i Riskspelet. Blanda och servera med förbundna ögon. Den som inte får en gubbe blir singel under året som kommer.

Risk à la Malta. Saknas på bilden: socker, grädde och apelsin