Category Archives: betraktelser

053 Ur de gamla texterna

Med anledning av en trevlig tisdagsmiddag

Eddan: Den höges sång

47. Ung var jag fordom
och for ensammen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.

Syraks vishet

25:1 Tre ting fyller mig med välbehag,
att se dem gläder både Herren och människorna:
sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar
och att man och hustru lever väl tillsammans.

31:12 Har du slagit dig ner vid ett rikt bord
skall du inte prata högt om det;
säg inte: ”Här var det minsann välförsett!”
13 Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.
Har någon värre ondska blivit skapad?
Så är det också alltid ögat som gråter.
14 Grip inte efter det en annan kastat blicken på,
trängs inte med honom vid skålen.
15 Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,
och tänk dig för, vad saken än gäller.
16 Ät som en människa av det som dukats fram,
och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.
17 Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad,
och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.
18 Och om du sitter i ett sällskap,
så ta inte för dig före de andra.
19 Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet!
Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.
20 Sund sömn får den som ätit måttligt;
han stiger tidigt upp med tankarna samlade.
Men en omåttlig människa plågas
av sömnlöshet, illamående och kolik.
21 Om maten bekommer dig illa,
så gå ut och kasta upp, då får du lindring.
22 Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte;
en gång får du se att mina ord är sanna.
Sköt allt du gör med skicklighet,
så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.
23 En belevad gäst prisas högt av alla
och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.
24 En ohyfsad gäst klandras av hela staden,
och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.
25 Försök inte spela karl vid bägaren,
ty vinet har fört många i fördärvet.
26 Ugnen prövar ståleggens skärpa
liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.
27 Vin är som livet självt för människan
om det dricks i måttliga mängder.
Vad har man för liv om vinet fattas?
Det blev ju skapat till människans glädje.
28 Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet
ger vin i rätt tid och i lagom mängd.
29 Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått
medan man hetsar och utmanar varandra.
30 Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig,
det minskar hans styrka och vållar sår.
31 Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans,
och förakta honom inte när han är upprymd.
Säg inget kränkande till honom,
och besvära honom inte med penningkrav.
32:1 Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig,
utan var bland de andra som en av dem.
Sörj först för dem och inta sedan din plats.
2 Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall,
så kan du sedan glädja dig åt deras glädje
och motta ärekransen för ditt goda värdskap.
3 Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,
tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.
4 Prata inte medan man lyssnar till annat,
och lägg inte fram din visdom i otid.
5 En sigillsten av rubin i en ring av guld -
så är orkesterns spel vid festen.
6 En sigillsten av smaragd i en infattning av guld -
så är sång och spel till ett gott vin.
7 Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,
och en andra gång bara om du blir tillfrågad.
8 Fatta dig kort, säg mycket med få ord,
lik en kunnig man som också vet att tiga.
9 Ta dig inte ton bland stormän,
och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.
10 Före åskmullret ljungar blixten,
och framför den försynte går välviljan.
11 Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,
gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.
12 Där kan du roa dig och följa dina infall;
men synda inte med övermodiga ord.
13 Därefter skall du prisa honom som skapat dig
och mättar dig med sina goda gåvor.

045 Om uppväxtskildringar i kyrkmiljö

I dag har jag funderat på den bild av frikyrkouppväxt som målas upp i litteraturen. Jag är för trött och rent bokstavligt urblåst för att skriva ner den långa fundering jag formulerat i huvudet, men det jag har tänkt på är ungefär så här:

Det är till stor del de som lämnat som får/vill skriva berättelsen. På senare tid har det kommit flera böcker som jag inte läst men som har fått en hel del utrymme i tidningar och på bloggar. Det finns några frikyrkomänniskor (CH Jaktlund till exempel) som talar om vikten av att lyssna på berättelserna och kommunicera med de som lämnat församlinarna. Sen finns det andra som menar att det bara handlar om hat och förakt och människor med ett sjukligt behov av uppmärksamhet. Och de uppslitande berättelserna ger man inte mycket för, eller, om man accepterar att de är sanna, ser man dem som extremt ovanliga särfall.

I dag läste jag en recension som gav mig den borttappade pusselbiten. Hen som skrev sa ungefär så här: “Jag känner igen mycket i berättelsen, men jag tror ändå.” Och det är väl de berättelserna som saknas – de som kan se det som fick många att lämna men som också kan förklara vad som fick dem att stanna kvar.

En tanketråd till, troligen ur en författarintervju i Dagen. Lyckas du med något är det guds nåd. Misslyckas du är det dina egna fel och brister. Själv kan du aldrig göra något rätt.

Jag ska spåra upp länkarna och skriva bättre.

Nu säger vi god natt från Texel.

texel 088

texel 066

042 Slak och spak

Det har varit en intensiv vecka, med fredagen som upphämtningsdag för allt som borde bli gjort före semestern men som fått maka på sig för avskedskalasets skull. Naturligtvis tog efterarbetet från sagda kalas en stor del av energin i dag med, så det blev slitigt att få ihop allt. Eller det mesta. Kvart över sju fick det ogjorda vara ogjort och jag tog bussen hem.

Sen skulle jag hämta storpojken vid flyget så jag hann inte äta något utan fick köra ut till Zaventem direkt. Efter lite dumt parkerande kom jag till ankomsthallen och upptäckte att planet var 45 minuter försenat. Så då köpte jag en bok, och väntade. Och väntade. Och när de väl landat fick jag vänta ännu mer för bagagehanteringen blev 30 minuter försenad. Till sist dök de ändå upp, de glada gamängerna.

Jag hade lovat att skjutsa hem en av kompisarna som skulle bo alldeles nära oss men som naturligtvis bodde en bra bit längre bort. Hon hade dessutom väldigt dålig koll på hur man skulle köra bil hem till henne. “Men vet du var Colruyt ligger? I Woluwe St Pierre ? Vi bor nära där.” (Svensk översättning blir ungefär “Vet du var Willys ligger? I Bromma? Där ungefär…”) Svar nej. Jag vet varken det eller var WSP:s kommunhus ligger.

Med hjälp av Garmin och med stjälp av min tveksamma syn och slaka hjärna kunde vi ändå till sist lämna av flickebarnet vid hemmet. Halv elva kom vi hem och då var det äntligen matdags.

I morgon startar påsksemestern och jag ser inte ett dugg fram emot att få köra bil till strax norr om Amsterdam. Ingen har packat och ingen har tänkt. Men det blir säert bra. I morgon är ju en annan dag.

 

041 Jag fäster min kärra vid ditt fyrspann

I kväll har vi sagt adjö till vår högsta tjänstemannachef. Han byter bana kan man säga, på så sätt att han går till en annan gren av EU-trädet, en gren dit de flesta av hans nuvarande underställda inte kan komma.

Kanske övertolkar jag människors reaktioner och kanske misstolkar jag orsakssamband som skymtar fram, men det känns som om det finns ett antal människor som är lite oroliga i kväll. Det är inte konstigt att många kan tacka högsta chefen för sina positioner, så är det ju alltid. Men nog det finns de som nog hade räknat med att få åka lite längre på sina biljetter. Och nu kliver det plötsligt in andra makthavare som sannolikt har andra idéer, andra åsikter och möjligen andra pålitliga medarbetare som behöver en ny stol.

Intressanta tider framöver… För mig som jobbar på golvet blir det troligen inte samma sorts förändring. Jag fortsätter i stort sett enligt det credo en av mina chefer lärde mig: “Our duty is to say what we think and do as we’re told.”.

I dag pratade jag med en sekreterare som håller på att organisera sin chefs pensionskalas. Hon har jobbat med honom i mer än 15 år, på ett antal jobb. De har nog trivts bra i hop, men vilken konstig situation när det plötsligt bara tar slut. Jag föredrar nog att trava fram i min egen takt och inte fästa kärran vid andras hästar.

039 Tidens tand tar sina tuggor

I går intervjuade jag vår generaldirektör i 25 minuter på video. Det var faktiskt första gången jag gjorde en filmad intervju och det var lite nervöst innan. Det gick rätt bra, men det är förstås svårt att intervjua någon som håller ett litet anförande kring varje fråga. Det blir aldrig ett samtal.

I dag tänkte jag klippa ner det hela till max tio minuter men det var svårt. Riktigt svårt. Kanske får jag be någon annan välja, någon som inte tappar tråden och stirrar så häpet på utfrågarens valkar och rynkor.

Nästa gång måste jag be någon kvinnlig kollega följa med och tala om hur jag ser ut i bild så vi kan ändra vinklar och ljus. Min fotograf i går (som gjorde ett utmärkt tekniskt jobb och fixade väldigt bra ljud) har ingen direkt känsla för kvinnlig fåfänga.

Tur att jag också är lite begränsad på det området… Annars skulle det kunna hända att hela intervjun liksom råkade bli felformaterad och gick upp i rök.

Nästa steg på vägen mot att bli en ogenerad tant tas på torsdag då det blir sång av egenskriven text och någon form av interpretativ dans inför alla kolleger på samma GD:s avskedstillställning.

Kanske är de bästa textraderna “Enter in negotiations / with all those other nations / bringing EU home affairs to everyone. ”

Ja, ni ser var man står internationellt…

037 Hej hopp

j-d-b 009
Dagens bilder från Place du Jeu de Balle blev en besvikelse. (Fotoprojektet fortsätter alltså på temat “det som ingen ville ha”.) Jag var så fullt upptagen med att jaga motiv att jag glömde bort att kolla hur bilderna blev. Och därför (men varför, varför?!) tog jag en hel radda bilder med en bländarinställning som gjorde att jag fick onödigt långa exponeringstider och därför oskarpa och tråkiga bilder. Blä.
j-d-b 010
Den här krossade kakeltavlan tog jag inte med mig hem. Kanske hade den gått att laga, kanske hade jag aldrig kommit mig för att försöka. Jag tycker jag känner igen bilden av fiskarpojken och sjöjungfrun, eller är den bara tidstypisk?
j-d-b 054
På väg hem från busshållplatsen passerade jag den här förtjusande hagen som ritats av någon som

  1. kan räkna till tio
  2. inte riktigt kan skriva till tio
  3. har mycket små fötter eller lite hopp om att ta sig ända bort till tionde rutan.

Jag har gott hopp om att ta mig genom veckan som kommer, även om den innehåller en del små krokiga rutor som jag bör pricka. I morgon ska jag göra en filmad intervju med chefen samt presentera en låttext för eventuellt godkännande. På tisdag är det fotokurs och jag bör ha en samling skarpa välexponerade och -komponerade bilder att visa. På onsdag ska vi bort på middag. På torsdag blir det avskedsfest. På fredag kommer storpojken och på lördag bär det av till Texel!

sommartider 002

029 Sommartid

Dags för den krångliga gamla ramsan om att ställa saker fram och tillbaka. Ställ barnet i hörnet och mjölken i kylen, bländaren på 1.8 och bilen på tomgång. Ställ maten på bordet och allting till rätta. Och i kväll ställer vi klockan på elva. Lätt som en plätt.

025 Fjärdedelsmarkören

Det rullar på, bloggandet. Så här långt har det blivit mer foto och mindre av det första världskriget än jag trodde när jag startade. Men än är det långt kvar och allt kan hända i hockey.

Kvällens fotokurs var den mest givande hittils, med några riktigt intressanta och roliga projekt, en bra genomgång av att skildra platser och människor och till sist en exposé över modern fotokonst från Kina och Japan.

Arbetsdagen var också givande även om det blev väldigt lite tid till eget arbete mellan mötena.