Category Archives: Belgien

033 Brysselnatt

Tänk att komma hem 2 april vid midnatt och se att termometern visar 18 grader. Och ha lite fnitter kvar i kroppen efter en väldigt trevlig eftersittning på Beer factory. Och lite politiska funderingar efter en högnivådebatt på parlamentet med alla svenska toppkandidater till Europavalet. Mmm, Bryssel. Inte så dumt ändå.

wenduine-082

010 Som en sommardag

I går välsignades vi med en sommarsöndag! Den tillbringade vi på stranden i Wenduine med en salig blandning av folk och fän.
wenduine-018Stranden närmast samhället var full av traktorer och grävskopor som byggde strand av Nordsjösand. Sisyfos Bygg & Bad AB kunde de ha hetat. Men det gjorde de knappast. Jörel tyckte att de jobbade på bra.

wenduine-033En mås, flera mäss.

Det kommer tolv bilder till. Om du av någon anledning inte vill se dem ska du inte klicka på länken:
Continue reading

Bilder berättar

När jag var ute och promenerade i lördags såg jag en orange skylt som någon sprayat med lila färg. Det var något med färgerna och kompositionen som tog tag i mig, men jag kunde inte sätta ord på varför. Till mig själv formulerade jag det som hände så här: “detta talar till mig, men jag förstår inte vad det säger”. Det känns ofta så, tycker jag.

Jag hittade en lista jag gjorde för länge sedan, med saker som talade obegripligt. Jag kommer inte i håg allt som stod på den men vet att schackpjäser och blank svart sten fanns med. Från senare observationer kan jag lägga till doften av cederträ och det att någon faller framåt, raklång.

De där sakerna  gör sig sällan på fotografier, deras hemliga kärna försvinner. Här kommer några mer lättolkade sensommarbilder från helgen som gick.

040 042 055003 010 011 016 021 023 026

I skuggan av ett päronträd

Resan söderut komplicerades som sagt av att det var mycket varmt ute – och ännu varmare i bilen, eftersom luftkonditioneringen inte fungerade. Därför stannade vi på lite olika ställen för att svalka oss, och ett av dessa ställen låg vid Vierwaldstättersjön, inte så långt från Luzern. Vi hittade en liten mataffär där vi provianterade och sen hade vi picknick på en gräsmatta i halvskugga, nära ett litet stenkapell. Jonas och några andra djärva människor badade trots gyttjebotten och förvånansvärt kallt vatten.
semester_1 026Somliga fick kallt kaffe, andra fick lyxmat som inte alls lockade i värmen.

semester_1 028Med tanke på att vattnet kommer från alptopparna i fjärran var det väl inte så underligt att det var lite svalt.
semester_1 030Vår lilla rastplats låg nedanför det här lilla kapellet, och där fanns en välbekant slogan infälld i stenmuren.semester_1 031 L’union fait la force – det är ju Belgiens motto och en variant av riksvapnet. Vad gör Belgien vid den här avlägsna sjökanten?

semester_1 032 Det är svårt att läsa texten, jag vet, men den talar om den unga belgiska drottningen, Astrid av Sverige, som omkom just vid den här stranden i augusti 1935, några månader innan hon skulle ha fyllt 30 år. Astrid var gift med Leopold III, som blev kung 1934 sedan hans far omkommit i en klätterolycka utanför Namur.

Paret fick tre barn:

  • Joséphine-Charlotte (1927) som så småningom gifte sig med storfursten Jean av Luxemburg och som var storfurstinna när vi flyttade till Lux.
  • Baudouin (1930) som blev Belgiens kung Baudouin I och som gifte sig med Fabiola. De två fick inga barn.
  • Albert (1934) blev därför kung Albert II när hans bror avled 1993. Han är gift med Paola.

Albert II överlämnade tronen till sin son Philippe 21 juli 2013, och Belgien har därmed två kungar (Albert II och Philippe) samt tre drottningar (Fabiola, Paola och Mathilde) i livet.

semester_1 033

Det var Leopold III som körde och bilen kraschade olyckligt mot ett päronträd. Trädet stod kvar tills en storm tog det 1992 och enligt skyltarna kan man beskåda stubben på stadsmuséet. semester_1 034

För säkerhets skull har man planterat ett nytt päronträd där det gamla stod.

Semesterplaner

sommar2008 089

Jag citerar mig själv – så här skrev jag på Facebook i går:

Ett antal saker jag skulle kunna tänka mig att göra på semestern:
köra bil, växtfärga garn, paddla kajak, måla akvarell, linka upp på något mindre berg, fotografera, lära mig någon ny sorts matlagning, tälta, nej förresten, bo i små rum med kök, bli klar med Boken, föra sammanhängande diskussioner med mina barn, doppa tårna i stora vatten, gynna lokala mat- och dryckesproducenter, bli solbeige om benen, spela spel, läsa något bra, leva utomhus.

Nästa fråga på dagordningen: i vilket land/vilka länder?

Troligen inte Sverige i år, men allt är möjligt. Tre veckor kvar på jobbet, sen måste vi ha bestämt oss.

(Bilden är tagen i Luxemburg 2008, när jag kom tillbaka hem efter det årets semester.)

Hundra dar av bloggighet

075

Det var med viss tvekan jag gav mig in på utmaningen #blogg100. Det snöade över stadsdelskyrkan när startskottet gick, 23 januari. 4 maj gick jag i mål, bland fallande flingor från blommande körsbärsträd. Konstigt nog har jag skrivit 100 blogginlägg på 102 dagar. Skrivit och skrivit, vissa dar blev det bara en bild. Men ändå… Alla dar, utom två, har det kommit något från mig till den eventuella läsekretsen. Några gånger har det hänt efter midnatt men jag har ändå räknat det som del av en sammanhängande vakenperiod, alltså dag.

Hur var det då?

Svårt. En regel som jag satt upp för mig själv är att jag inte bloggar på jobbet. Det gjorde att allt bloggande gjordes sent på kvällen när jag egentligen borde ha gått i säng.

Nostalgiskt. Rätt många dar gick jag tillbaka i arkiven och tittade på vad jag skrivit om tidigare. Jag har ju hållit på så otroligt länge. (November 2000 – augusti 2011 på Life de Luxe och sedan augusti 2011 här på Brus)

Krävande. Jag bestämde mig tidigt för att inte ge upp, hur tufft det än skulle bli. Det blev nog mer tråkigt än tufft, men jag fortsatte.

Tråkigt. Jo, ärligt talat, inte är det många av de här inläggen som verkligen är intressanta?

Inåtvänt. Från början tänkte jag följa andra #blogg100-bloggare och länka till en varje dag. Det blev inte mycket med det. Jag läser så få bloggar numera, särskilt jämfört med hur det var för sju, åtta år sedan.

Vad drar jag för konsekvenser av den här övningen?

Brus kommer att finnas kvar, men det blir inget dagligt bloggande. Vi får se vilken frekvens jag landar på.

Här, och i alla andra bloggar, har antalet kommentarer minskat rejält. Jag ser både på Brus och hos andra att en länk från Facebook till ett blogginlägg oftast ger fler kommentarer och likes på FB än i själva blogginlägget. Detta trots att man lämnar FB för att läsa inlägget och sedan går tillbaka och kommenterar det man läst. Läsarkontakt är roligt, och i stunden gör det inte så mycket om kommentarerna kommer på FB eller här. Men eftersom det inte finns någon fast koppling mellan kommentarerna på FB och texten här kan en hel diskussion med intressanta synpunkter eller roligheter bara försvinna. De läsare som inte tillhör vänkretsen på FB missar dessutom alltihop.

Ett annat delmål jag hade var att kommentera mer på andras bloggar. Det har jag nog gjort, men jag kan inte skryta med stora förändringar.

Utmaningar av det här slaget funkar för att få något gjort, men hundra dar var i mäktigaste laget.

Söndagspromenad

Några bilder från dagens Fête de l’Iris:

 

Ett steg, sju år efteråt

Jag hade just bestämt mig för att strunta i bloggen i natt. Klockan är redan ett på söndagsmorgonen och jag har missat att skriva ett lördagsinlägg. Men så kom jag ihåg att jag måste länka till det jag skrev 20 april 2006. Då berättade jag för världen om det beslut vi under mycket vånda hade tagit: vi skulle lämna Luxemburg och flytta till Sverige.

“Jan och pojkarna flyttar i sommar, jag kommer efter när det ordnat sig med jobb eller när vi inte står ut längre.”

Som ni vet som följt mina förehavanden, så gick det inte alls så. Det ordnade sig inte med jobb och på något vis stod vi ut längre än vi förmodligen borde ha gjort det. I fem år levde vi på olika ställen – jag i olika varianter av studentlyor, familjen i ett trevligt hus alldeles för långt borta.

Om vi vetat vad steget skulle föra med sig, hade vi tagit det? Jag vet inte.

DSCN1600Så här såg det ut i det finaste hemmet jag hade under de fem åren. Den vita dörren till vänster är entrén och trädörren intill leder till toaletten. Dörren bredvid spisen går till det minimala sovrummet och innanför det ligger ett duschrum. Man skymtar mitt lilla kontorshörn till höger. Där jag står och tar bilden finns soffa, tv och bokhylla.

Nu blev jag lite nostalgisk, så här är bilder på hela lägenheten. Att jag inte blev kvar där var mest på grund av läget. Lorentzweiler ligger ungefär en mil utanför Luxemburg. Det gick visserligen väldigt bra att ta sig till jobbet med tåget men det var svårt att oplanerat stanna kvar i stan en kväll och jag kände mig isolerad ute på landet. Samtidigt njöt jag av promenadvägarna och den gröna utsikten, kanske hade jag kunnat bli kvar där ute ett tag till. Efter sex månader packade jag ihop mina saker, tog föräldraledigt en månad och körde till Sverige. När jag kom tillbaka var det bråttom att hitta något nytt och 16 augusti 2007 flyttade jag till  en liten studio på gångavstånd från jobbet. Där blev jag kvar till årsskiftet 2010/11.

Öppet brev till sign. “Vädrets Makter”

001  005

Vid kvarterets veckomöte beslutades skicka följande skrivelse:

Kära sign. “Vädrets Makter”,

Ännu en morgon vaknar vi och inser att hela världen blivit vit. Det måste ha blivit ett missförstånd någonstans. Låt oss påminna om att Belgien inte ligger i Norden. Låt oss påminna om att scouterna i det här landet förväntas bära shorts året runt och åka tram till sina aktiviteter klockan tio på morgonen. Låt oss påminna om att spårvagnsspåren ej kan plogas ety plog saknas. Låt oss påminna om att en påse grovsalt i hallen är det enda försvar villaägarna har mot nederbörden. Låt oss påminna om semestertrafiken. Låt oss påminna om den knoppande växtligheten. Låt oss påminna om energiförbrukningen i de illa isolerade stenhusen.

Det här är inte roligt längre.

Schaerbeek 24 mars 2013

  • Intresseföreningen Bilister med sommardäck (upa)
  • Sandalettförbundet
  • Trädgårdsfanatikerna asbl
  • Grillos grabbar

(Mot skrivelsen reserverade sig kvarterets skolelever tills de insåg att skolor som redan är stängda pga påsklov ej parallellt kan stänga pga snökaos.)

24 mars 2004 skrev jag om mitt bästa belgiska skämt som jag fortfarande tycker är väldigt roligt.

 

Snökaosdag

I natt snöade det en decimeter och sedvanligt snökaos utbröt. Skolbussarna var inställda av säkerhetsskäl, stadsbussarna rullade lite hipp som happ och spårtrafiken ungefär likadant. Ett tag räknade jag med att få promenera men plötsligt kom tre spårvagnar som på ett snöre och jag fick plats i den tredje.

Några bilder:

vinterdag 008 vinterdag 009 vinterdag 010 vinterdag 011 vinterdag 012 vinterdag 014 vinterdag 017

12 mars 2007 var jag ute och flög och hade sekunderna på min sida.