Hundra dar av bloggighet

075

Det var med viss tvekan jag gav mig in på utmaningen #blogg100. Det snöade över stadsdelskyrkan när startskottet gick, 23 januari. 4 maj gick jag i mål, bland fallande flingor från blommande körsbärsträd. Konstigt nog har jag skrivit 100 blogginlägg på 102 dagar. Skrivit och skrivit, vissa dar blev det bara en bild. Men ändå… Alla dar, utom två, har det kommit något från mig till den eventuella läsekretsen. Några gånger har det hänt efter midnatt men jag har ändå räknat det som del av en sammanhängande vakenperiod, alltså dag.

Hur var det då?

Svårt. En regel som jag satt upp för mig själv är att jag inte bloggar på jobbet. Det gjorde att allt bloggande gjordes sent på kvällen när jag egentligen borde ha gått i säng.

Nostalgiskt. Rätt många dar gick jag tillbaka i arkiven och tittade på vad jag skrivit om tidigare. Jag har ju hållit på så otroligt länge. (November 2000 – augusti 2011 på Life de Luxe och sedan augusti 2011 här på Brus)

Krävande. Jag bestämde mig tidigt för att inte ge upp, hur tufft det än skulle bli. Det blev nog mer tråkigt än tufft, men jag fortsatte.

Tråkigt. Jo, ärligt talat, inte är det många av de här inläggen som verkligen är intressanta?

Inåtvänt. Från början tänkte jag följa andra #blogg100-bloggare och länka till en varje dag. Det blev inte mycket med det. Jag läser så få bloggar numera, särskilt jämfört med hur det var för sju, åtta år sedan.

Vad drar jag för konsekvenser av den här övningen?

Brus kommer att finnas kvar, men det blir inget dagligt bloggande. Vi får se vilken frekvens jag landar på.

Här, och i alla andra bloggar, har antalet kommentarer minskat rejält. Jag ser både på Brus och hos andra att en länk från Facebook till ett blogginlägg oftast ger fler kommentarer och likes på FB än i själva blogginlägget. Detta trots att man lämnar FB för att läsa inlägget och sedan går tillbaka och kommenterar det man läst. Läsarkontakt är roligt, och i stunden gör det inte så mycket om kommentarerna kommer på FB eller här. Men eftersom det inte finns någon fast koppling mellan kommentarerna på FB och texten här kan en hel diskussion med intressanta synpunkter eller roligheter bara försvinna. De läsare som inte tillhör vänkretsen på FB missar dessutom alltihop.

Ett annat delmål jag hade var att kommentera mer på andras bloggar. Det har jag nog gjort, men jag kan inte skryta med stora förändringar.

Utmaningar av det här slaget funkar för att få något gjort, men hundra dar var i mäktigaste laget.

Söndagspromenad

Några bilder från dagens Fête de l’Iris:

 

2 thoughts on “Hundra dar av bloggighet”

  1. Jag läser fortfarande en del bloggar, inte heller som förr, men några utvalda. Har tyvärr också blivit sämre på att kommentera. Det beror delvis på mej själv och min livssituation men också på att det inte funkar som förr. Då kunde det roligaste vara kommentarsfältet och de ibland glimrande och ibland bara roliga och tramsiga konversationerna som skedde där. Nu är det inte så vanligt, riktigt kul är det bara hos Lotten. Där är kommentarerna en veritabel utmaning att följa och delta i.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>