Esprit d’escalier är ett franskt uttryck som kan översättas med trappspiritualitet eller fenomenet att komma på vad man borde ha sagt när man redan är på väg nerför trappan. Jag har inte ägnat mig åt det i dag, men däremot archeologie d’escalier. Målningen är förfärligt ful, om jag får säga det själv, men under färglagren finns en stabil och lättgådd trätrappa som vi gärna skulle vilja ta fram.
(Nu är den dessutom oerhört dammig efter allt byggarbete)
Jag har i och för sig en väninna som älskar våra röda trappräcken men jag får stå ut med att hon blir besviken – de ska byta färg. Och de målade trappstegen ska bli av med den märkliga målade mattan.
Den här påstått effektiva produkten har sömnighet och yrsel som biverkningar och familjen protesterade högljutt medan jag satt och filosoferade i ångorna.
Det nedersta trappstegets högra halva har jag jobbat med i två omgångar och utan att komma ned till träet. Och det snurrade i huvudet när jag reste mig upp för att gå ner och dricka kaffe. Men, säger ni, vad har hänt med trappsteget ovanför?
Jag fick en födelsedagspresent till kaffet! Så nu kombinerar jag arbete och bastuvärme och skalar bort tjocka lager färg från trappstegen, ner till det betsade träet som troligen är ek.
Och just nu funderar vi på en hallfärg någonstans i den här färgskalan.
Âh! precis sâ ser trappan ut i vârt hus, färgen förutan. Jag tänker mig – kan man inte gâ pâ med slipmaskin pâ stört…? (en liten du vet, med smâ sandpapper, som inte är sâ tung…). Det där med décapant är ju ett h-e just pga ângor du nämner! (fast det kanske är jag som är optimist, det är möjligt att man fâr byta papper var tredjedels trappsteg om man gâr pâ direkt pâ färgen… men ändâ, värt ett försök?).
Med den trappan och det golvet har ni ju ett toppen-”rum” utan att knappt göra ngt mer (apropâ inlägg nedan). Fint!
Om er trappa har lika många lager blandade färgsorter som vår så tror jag varmluft är den bästa metoden. Särskilt om det yttersta lagret är tjock lackfärg med några årtionden av fernissa under, där tror jag slippapper kladdar igen på nolltid. Eftersom varmluftspistolen var en present låtsas jag som om jag inte vet vad den kostar, men den är inte så farligt dyr. Trappräcket med alla sina svarvade veck är tyvärr svårfixat vilken metod man än använder.
Och jag gillar det röda räcket!
Räcket hälsar och tackar, det känner sig ifrågasatt och missförstått.
Jag gillar också det röda räcket! Skulle kunna byta mot vårt fulslitna lila, närsomhelst.
Lila?! Luxemburgarna är ännu djärvare än belgarna!