I backspegeln: bullmamman

Ibland ser man i backspegeln och undrar hur man tog sig igenom de där krokiga och hala passagerna. I dag hittade jag en dikt från när jag läste Skapande svenska i Umeå, på distans. Det här skrev jag i Luxemburg, november 2009 – tre och ett halvt år efter att familjen flyttat till Skellefteå, lite drygt ett år innan jag flyttade till Bryssel, ett och ett halvt år innan familjen också kom hit.

Uppgiften var Estradpoesi och vi hade briljanta Solja Kraipu som gästföreläsare. Jag bestämde mig för att skriva något mycket personligt, men det var nästan omöjligt att framföra dikten inför gruppen. Tårarna låg så nära ytan.

Ibland glömmer jag hur fantastiskt det är att allt har ändrats sedan dess.

Till mina pojkar
– en avskedssång innan jag åker hem
långt dit bort
en halv kontinent åt sydväst

Det var då ett himmelens tjat
Om blonda hemmamammor
De där som alltid är så
Hemtama
Hemkära
Hemmablinda

Sorry kids,
Men ni har en morsa
Som alltid kommer bort

Blandar smör mjölk jäst
Vetemjöl salt och socker
Nystött kardemumma
Knådar hårt och länge. Väntar.
Låter jäsa till dubbel storlek

Jag säger som ordspråket:
Borta bra
Ska inte ni också flytta dit?

”Home is where your heart is”
Jag bär det med mig
Under mitt vänstra bröst
Och vart jag än går
Bankar det
Bankar på dörrar, viskar era namn
och hoppas att ni inte vaknar
Tvåtusentvåhundratjugo kilometer bort

Kavlar ut
Brer på med smör socker kanel
Rullar ihop och skivar
Lägger på plåt och väntar igen
Låter jäsa till dubbel storlek

Jag packar min väska igen
Gör mig klar att lämna er igen
Förbereder mig för kedjan
av bil buss flyg tåg bagage och terminaler
Förbereder er för vardag igen
För över pengar igen
Går igenom läxorna igen
Kramar en gång till och laddar orden
med allt som måste sägas och
med allt som kan sägas och

allt som inte kan sägas
på det här språket

Varför alltid så bortgången?
Kan jag inte vara hemlighetsfull?
Eller en aning hemsk?

Penslar med ägg
Strör pärlsocker på
Skjutsar in i ugnen
Gräddar till guld

Förvara i frysen
Och gråt inte mer
Fem veckor är nästan ingenting

3 thoughts on “I backspegeln: bullmamman”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>