Ännu en dag, ännu en hundstund.

Ingen hade lust att laga mat när jag kom hem i kväll, så vi gick till den nyupptäckta lilla reston vid tennisbanorna och åt fredagsmiddag. Borden ute på terrassen är inte så stora men vi hade Chaplin med oss så det kändes som det enda möjliga, Jag stack ändå in huvudet i burspråket med riktiga bord och frågade servitrisen om vi kunde ta med oss hunden in. Hon tittade häpet på mig. “Javisst, naturligtvis!” Så där satt vi oss.

En liten flicka med långt mörkt hår kom in och frågade om hon fick klappa hunden. Jodå, om hon klappade fint, och det gjorde hon. Chaplin, som är en mycket försiktig hund, nosade på flickan och slickade henne på fingrarna, något som fick henne att fnittra.

“Tycker hon om mig?”
“Ja, det verkar som om hon gör det.”
“Men…, tycker hon om turkar?”
“Tja, hon tycker nog om alla människor som är snälla.”
“Gör hon det?!”

Sen kom hennes storasyster och hämtade henne och vi fick vår mat. Och jag undrade vad hon fått höra av sin omvärld, om hundar och om sig själv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>