Sportlov på andra sidan kanalen

Måndag kväll förra veckan bestämde vi oss för att göra en sportlovsresa till England. Snabba bokningar och sen hade vi färja och hotell i ordning och det var bara att packa väskorna. Tisdag morgon steg vi upp tidigt och åkte/körde till Calais där vi tog färjan till Dover.

Vi hann göra oss hemmastadda i Dover (en rätt trist stad), vi turistade i Canterbury, träffade en glad kusin med förtjusande familj och tittade på klippor och små trevliga byar.

Några av bilderna från resan behöver en omgång i photoshop för att bli presentabla, här är några som får duga som de är…

Välkommen till Deal!

 

Ojul: Risk à la Malta

I serien okända jultraditioner vi aldrig trodde fanns kan vi presentera partyrätten Risk à la Malta.

Man tar en stor mängd risgrynsgröt, en nypa socker, en medelstor kvantitet vispad grädde, ett par goda apelsiner skurna i små stycken  och alla vita plastsoldater i Riskspelet. Blanda och servera med förbundna ögon. Den som inte får en gubbe blir singel under året som kommer.

Risk à la Malta. Saknas på bilden: socker, grädde och apelsin

 

På plats

Vi vaknade och befann oss i ett typiskt amerikanskt motellrum, du vet som på bio. Vi hade varsin stor resväska och på ett litet bord låg bilnycklarna. Parkerad utanför stod en stor vit bil och jag visste att den var vår. Vi hade ingen aning om vad som hänt, eller var vi var.

Vi promenerade omkring i stan och försökte förstå vart vi kommit. Vi gissade på USA men visste inte säkert och människorna vi mötte visste inget om ortsnamn, platser och kartor. De visade oss vägen till ett informationskontor som låg en halvtrappa ner, med avflagnad vit färg på de spröjsade källarfönstren. En knubbig medelålders rödblond kvinna ville verkligen hjälpa oss men kunde inte riktigt förstå våra frågor. Var vi var? Här. Vad vägarna hette? Inget särskilt. Om hon hade en karta? Nej. Jag frågade efter andra platser i närheten, försökte hitta en fast punkt att relatera till. Hon pekade lite vagt bortåt. Där borta, åt ungefär det där hållet, där ligger det en stad. Den heter Mystery.

Brysselbloggar

I kväll har jag läst Brysselbloggar och hittat flera som jag inte kände till tidigare.

Här är några jag gillar:

Mitt Belgien – en uppslagsblogg Bloggen presenterar belgiska fenomen i alfabetisk ordning och gör det på ett mycket trevligt sätt. Vi delar en svaghet för små grå samhällen i Ardennerna…

Bloggaren bakom Mitt Belgien har också en blogg med inriktning på musik, konst och andra kulturyttringar, Sköna konster. Lockar till läsning!

En blogg som jag tror mig har stött på ibland när skribenten bodde i Puerto Rico är Petchie’s Adventures. Nu har familjen kommit tillbaka till Bryssel igen.

Lustigt nog så är även Brysselbarnen en gammal bloggbekant, även om jag inte tror vi haft någon direktkontakt. Gissningsvis har vi någon gemensam bekant som brukade länka till barnen på den tiden de bodde i Paris.

Den enda brysselbloggaren jag vet att jag träffat är “Lady Rowena” som dokumenterar sina roliga handarbetsprojekt på bloggen Brysselpyssel. Blir man sticksugen kan man vid sällsynta tillfällen träffa oss båda på Stitch ‘n bitch Brussels – chansen att jag dyker upp mer regelbundet ökar dramatiskt i och med att min brysselkurs tar slut i morgon kväll.

Belgian waffling tror jag att jag tipsat om tidigare, det är en blogg på engelska som kan vara otroligt rolig.

Fäldtliv har jag stött på någon gång tidigare, har inte läst så mycket men har gillat det jag sett så här långt!

Andra som jag hittat men inte vet så mycket om:
Bruxelles ma belle
Funderingar från Bryssel
Brysselkakan

Sist men inte minst måste jag ju slå ett slag för systerbloggen Talkie walkie som ju till 50% är brysselbaserad. Den andra hälften av redaktionen bor i Umeå.

Uppdatering: En bra blogg på franska, om livet i vår kommun: Eric Platteau | Le blog d’un Schaerbeekois motivé

Gångstig i Josaphatparken

Vinterpromenad 4 februari

Klicka bilden för att se den i större storlek. För att gå från en stor bild till nästa i serien kan du antingen klicka på bilden eller på pilarna längst ner.

913 kvar

Varför ska allting vara så förtidspensionerat och trött i det här huset?  Ni som tvingats avbryta er yrkesbana på grund av hälsoproblem och strukturförändringar, jag menar inte att säga något illa eller nedsättande om er. Det är mig själv jag är less på, och människorna jag bor med.

- – -

Jaja, jag ska väl inte gnälla. Pojkarna levlar ju hela tiden i sina spel och rätt vad det är får de hyfsade poäng på läxförhör och skrivningar. Städat blir det väl någon gång och det är ju inte livsnödvändigt att komma iväg på konserter och utställningar.

- – -

Ett urgammalt projekt har väckts till liv igen; jag går igenom gamla inlägg på Life de Luxe och fixar de formateringsfel som uppstod när jag bytte från Blogger till WordPress 2005. Just nu har jag 913 texter kvar att redigera.

- – -

Mitt nyårslöfte om att lära känna människor och hitta sammanhang att trivas i har lett till ett beslut att ha middagsgäster varannan helg. I morgon komer en  familj vi inte känner – en klasskompis och hans föräldrar. Pappan har jag träffat i ett annat sammanhang för länge sedan, visade det sig när vi sågs på ett föräldramöte, men därifrån minns jag ingenting.

- – -

I Sverige är det fruktansvärt kallt, under 40 hos flera vänner. Här är det också vinter. Vi har haft ner mot tio minus under veckan och  i går kom snön . I dag är det fem minus ute och solen skiner. Jag ska gå iväg och handla så vi har något att bjuda gästerna på i morgon.

- – -

Courage!