St Nicolas levererade i dag ett stort paket med rosett på till de tåliga belgarna. 451 dagar efter det senaste parlamentsvalet har det äntligen gått att bilda en regering. Det blev den vallonske socialdemokraten Di Rupo som klarade saken. Om två och ett halvt år är det val igen, jag hoppas verkligen att den spretiga gruppen kan hålla ihop till dess. Regeringen innehåller flera politiska partier och naturligtvis både flamländare och valloner. Det separatistiska flamländska partiet N-VA, som blev största parti i Flandern (28%) och även i hela Belgien (17% totalt) ställdes (och ställde sig själva, får man väl säga) utanför regeringen.
Den nya regeringen har samlat sig kring en budget och nya nedskärningar i de offentliga utgifterna är att vänta. I fredags protesterade flera fackförbund (främst mot höjda pensionsåldrar om jag förstått saken rätt) och det blev stora störningar i kollektivtrafiken.
- – -
I går var det problem med bussar och spårvagnar igen. Den här gången strejkade förarna i protest mot att en spårvagn här i Schaerbeek fått en ruta krossad, sannolikt med ett skjutvapen. En busschaufför blev överfallen i samma kvarter (det ökända Cage aux Ours, Björnburen) under helgen och nu tror jag att Stib har dragit om några av sina linjer. Väldigt obehagligt.
- – -
På grund av Belgiens historia finns det många kongoleser i Bryssel. Några kvarter bort från mitt jobb ligger det starkt afrikanska området Matonge. Där har det varit fullt pådrag de senaste dagarna sedan Kabila vann valet i Kongo. Demonstranterna håller på Kabilas huvudmotståndare Tshisekedi, och de är övertygade om att valet inte gått rätt till.
På andra sidan gatan utanför mitt kontorsfönster ligger Kongos ambassad. I går och i dag har båda ändarna av den lilla gatstumpen stängts av med taggtrådsvirade kravallstaket och det har stått en handfull poliser, klädda för strid, och hindrat demonstranter och andra från att komma in på gatan. Vår huvudentré ligger åt ett annat håll, och det finns en smitväg inomhus när man vill gå till matsalen, men konstigt känns det ändå. När jag gick hem i går var gatan utanför full av glassplitter och helikoptrar hovrade över området mellan ambassaden och Matonge. En kollega korsade demonstrationstågets väg i går och när han kommit 50 meter bort slog polisen på sina vattenkanoner. Inte ett ord om det i de tidningar jag tittat i.
- – -
St Nicolas kommer inte till vårt hus, men i lördags kom ett 30-tal andra trevliga människor hit och drack glögg och umgicks och var trevliga med oss och varandra. Mycket lyckat och roligt, även om det känns som om jag missade många av de som var där eftersom jag hade så mycket annat att göra. Vi hade tänkt fotografera det adventsfina hemmet, men det hann vi inte med. Kanske till helgen?