I serien okända jultraditioner vi aldrig trodde fanns kan vi presentera partyrätten Risk à la Malta.
Man tar en stor mängd risgrynsgröt, en nypa socker, en medelstor kvantitet vispad grädde, ett par goda apelsiner skurna i små stycken och alla vita plastsoldater i Riskspelet. Blanda och servera med förbundna ögon. Den som inte får en gubbe blir singel under året som kommer.
Risk à la Malta. Saknas på bilden: socker, grädde och apelsin
Vi vaknade och befann oss i ett typiskt amerikanskt motellrum, du vet som på bio. Vi hade varsin stor resväska och på ett litet bord låg bilnycklarna. Parkerad utanför stod en stor vit bil och jag visste att den var vår. Vi hade ingen aning om vad som hänt, eller var vi var.
Vi promenerade omkring i stan och försökte förstå vart vi kommit. Vi gissade på USA men visste inte säkert och människorna vi mötte visste inget om ortsnamn, platser och kartor. De visade oss vägen till ett informationskontor som låg en halvtrappa ner, med avflagnad vit färg på de spröjsade källarfönstren. En knubbig medelålders rödblond kvinna ville verkligen hjälpa oss men kunde inte riktigt förstå våra frågor. Var vi var? Här. Vad vägarna hette? Inget särskilt. Om hon hade en karta? Nej. Jag frågade efter andra platser i närheten, försökte hitta en fast punkt att relatera till. Hon pekade lite vagt bortåt. Där borta, åt ungefär det där hållet, där ligger det en stad. Den heter Mystery.
I kväll har jag läst Brysselbloggar och hittat flera som jag inte kände till tidigare.
Här är några jag gillar:
Mitt Belgien – en uppslagsblogg Bloggen presenterar belgiska fenomen i alfabetisk ordning och gör det på ett mycket trevligt sätt. Vi delar en svaghet för små grå samhällen i Ardennerna…
Bloggaren bakom Mitt Belgien har också en blogg med inriktning på musik, konst och andra kulturyttringar, Sköna konster. Lockar till läsning!
En blogg som jag tror mig har stött på ibland när skribenten bodde i Puerto Rico är Petchie’s Adventures. Nu har familjen kommit tillbaka till Bryssel igen.
Lustigt nog så är även Brysselbarnen en gammal bloggbekant, även om jag inte tror vi haft någon direktkontakt. Gissningsvis har vi någon gemensam bekant som brukade länka till barnen på den tiden de bodde i Paris.
Den enda brysselbloggaren jag vet att jag träffat är “Lady Rowena” som dokumenterar sina roliga handarbetsprojekt på bloggen Brysselpyssel. Blir man sticksugen kan man vid sällsynta tillfällen träffa oss båda på Stitch ‘n bitch Brussels – chansen att jag dyker upp mer regelbundet ökar dramatiskt i och med att min brysselkurs tar slut i morgon kväll.
Belgian waffling tror jag att jag tipsat om tidigare, det är en blogg på engelska som kan vara otroligt rolig.
Fäldtliv har jag stött på någon gång tidigare, har inte läst så mycket men har gillat det jag sett så här långt!
Andra som jag hittat men inte vet så mycket om:
Bruxelles ma belle
Funderingar från Bryssel
Brysselkakan
Sist men inte minst måste jag ju slå ett slag för systerbloggen Talkie walkie som ju till 50% är brysselbaserad. Den andra hälften av redaktionen bor i Umeå.
Uppdatering: En bra blogg på franska, om livet i vår kommun: Eric Platteau | Le blog d’un Schaerbeekois motivé
Klicka bilden för att se den i större storlek. För att gå från en stor bild till nästa i serien kan du antingen klicka på bilden eller på pilarna längst ner.
Varför ska allting vara så förtidspensionerat och trött i det här huset? Ni som tvingats avbryta er yrkesbana på grund av hälsoproblem och strukturförändringar, jag menar inte att säga något illa eller nedsättande om er. Det är mig själv jag är less på, och människorna jag bor med.
- – -
Jaja, jag ska väl inte gnälla. Pojkarna levlar ju hela tiden i sina spel och rätt vad det är får de hyfsade poäng på läxförhör och skrivningar. Städat blir det väl någon gång och det är ju inte livsnödvändigt att komma iväg på konserter och utställningar.
- – -
Ett urgammalt projekt har väckts till liv igen; jag går igenom gamla inlägg på Life de Luxe och fixar de formateringsfel som uppstod när jag bytte från Blogger till WordPress 2005. Just nu har jag 913 texter kvar att redigera.
- – -
Mitt nyårslöfte om att lära känna människor och hitta sammanhang att trivas i har lett till ett beslut att ha middagsgäster varannan helg. I morgon komer en familj vi inte känner – en klasskompis och hans föräldrar. Pappan har jag träffat i ett annat sammanhang för länge sedan, visade det sig när vi sågs på ett föräldramöte, men därifrån minns jag ingenting.
- – -
I Sverige är det fruktansvärt kallt, under 40 hos flera vänner. Här är det också vinter. Vi har haft ner mot tio minus under veckan och i går kom snön . I dag är det fem minus ute och solen skiner. Jag ska gå iväg och handla så vi har något att bjuda gästerna på i morgon.
- – -
Courage!
Tänk er att jag sitter på jobbet i en stillsam korridor, med alla chefer på semester och med en så kompakt att-göra-lista att jag hånler åt den. Familjen är i Sverige och det regnar ute. Jag ska bita huvudet av den där listan, bäst att inte låta den växa upp och bli ohanterlig, men först en samling läsgodis till er som har ännu mer gott om tid i dag.
Detta är mitt hem. Detta är min man. (De har båda förändrats sedan bilden togs i augusti, huset mer än mannen)
Charlie är tillbaka och går ut hårt med två blogginlägg på lika många dagar. Det om heminredning speglar exakt det jag funderat på kring vårt hus.
Som den snobb jag är vill jag givetvis både äta kakan och ha den kvar, dvs både ha det där mysiga och personliga hemmet utan att börja låta som Ernst och utan att bry mig ett jota om vad mitt hem sänder ut för signaler till andra människor. Det hela ska verka helt “effortless” och gärna lite spontant. “Jag slängde bara en pläd där medans jag tänkte på Heidegger”. Man sparar enkom en ful bytta för att visa att man minsann inte bryr sig om någon inredningshets. (Eller en enkom ful bytta som det skulle hetat där jag växte upp). Men no man is an island som vi ju vet och att tro att jag skulle vara speciellt oberoende av andra människors omdömen om mig vore att känna mig illa.
I kommentarerna till texten diskuteras skillnaden mellan hus och hem. Anders Sparring skriver: “Hur ett hem är utformat handlar ju om något djupare än heminredning. Det handlar om vårt behov av trygghet, en historia, kanske en vilja till kontakt med något utanför oss själva, och kontakt med något inom oss, om vår känsla av tillkortakommande och vår rädsla att stötas ut. Inget av detta berörs dock i heminredningsmagasinen (som ju är kliniskt befriade från tvivel).” och länkar till sin egen text Elle Inter-fucking-iör, även den läsvärd.
- – -
En lång text om viktminskning som jag inte hunnit läsa färdigt: NY Times: The Fat Trap
For years, the advice to the overweight and obese has been that we simply need to eat less and exercise more. While there is truth to this guidance, it fails to take into account that the human body continues to fight against weight loss long after dieting has stopped. This translates into a sobering reality: once we become fat, most of us, despite our best efforts, will probably stay fat.
(Hittad via Isobel som skriver sorgset om ätstörningar. Hennes essä om antimarknader och banker ser också intressant ut. 0, 1, 2, 3 och 4)
- – -
Mat ur andra perspektiv serveras när Lisa Förare Winbladh visar att matskribenter visst kan vara författare. Vilken sprakande och ångande familjebild hon målar upp i Mina jular: En sedelärande historia!
- – -
Mer om mat: den här veckan har the Global Table Adventure kommit till Liechtenstein. Liechtenstein som för övrigt deltar i Schengensamarbetet sedan 19 december i fjol.
- – -
En fin liten film om en lettisk fotograf som kom till Umeå för att fotografera julpyntade hus men som fastnade för alla oälskade cyklar.
- – -
Och så till sist, ännu ett citat från Anders Sparring, Sista veckan på jullovet:
Sista veckan på jullovet. Julgranen börjar kännas som en partygäst som borde ha gått hem för länge sen. Solen på husen mitt emot stör också. Det var länge sen någon jobbade. Kommer att bli svårt att leta sig upp ur det här igen.
Förändrat läge
Årets tema var Bryssel. I januari bytte jag jobb och flyttade in hos min damfamilj – syster och systerdotter och en trio katter. Jobbet har jag inte skrivit mycket om, men jag kan ju berätta att jag jobbar med information i EU-kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor.
Life de Luxe 3 januari: Dagen som kom
Jag började på nya jobbet, läste fortfarande historia och påstod att jag snart skulle byta namn på bloggen Life de Luxe. Sen blev det tyst på LdL till i april. Det var rätt tyst från min sida på Talkie walkie också, men enstaka livstecken lyckades jag prestera.
Talkie walkie 22 februari: Hej bloggen, hej från Bryssel
Jag slutade med historiekursen, började leta hus och försökte lära mig hitta i stan.
Talkie walkie 2 mars: [Ur utkasthögen] Ur en annan anteckningsbok
Vi rensade bland alla de opublicerade texterna som låg och skräpade och jag hittade teckningar från 2008
Talkie walkie 19 mars: Lördagslycka
Jan och pojkarna kom ner på sportlov och det blev vår i Bryssel, vilket kontrasterade rejält med övriga redaktionens vinterbilder.
Life de Luxe 23 april: Fokusförändring
Funderade vidare på bloggnamnbyte. Vi hade bestämt oss för att hela familjen skulle flytta ner under sommaren. I Skellefteå fanns det parasiter i dricksvattnet.
Life de Luxe 19 maj: Så sakteliga
Vi skrev under “compromis de vente” och kom ett steg närmare ägarskap.
Life de Luxe 7 juni: En annan helgpromenad
Vi åkte till Ammarnäs och Aitelnas och mötte sommaren bland snödrivorna.
Life de Luxe 1 juli: Stamcellsdonation
Cancer var ett ämne som dominerade våren i mina tankar, om än inte mina bloggtexter. Min vän M drabbades av akut leukemi. Hon fick sin diagnos i mars och lämnade oss i augusti. 15 juli köpte vi huset.
Life de Luxe 27 augusti: Fynd nummer två
15 augusti flyttade vi in i vårt hus. Knappt två veckor senare slog jag till och köpte ett hus till, bara för skojs skull.
Föga anade vi att allt detta vackra helt skulle döljas av hyllor...
Brus 15 september: Avstämning
I september föddes bloggen Brus. Vi jobbade på med huset och tog små kliv framåt mest varje dag.
Brus 31 oktober: Identitetshandlingar
Den oändligt långa följetongen rullade vidare.
Brus 29 november: Ur skattlådorna
Vi rensade bland gamla papper och hittade roliga saker att fortsätta spara – och massor med gammalt skräp att kasta
Brus 6 december: St Nicolas, paket och protester
Belgien fick en regering 541 dagar efter valet. Offentliganställda, chausfförer och kongoleser protesterade mot olika saker, utan framgång.
Det blev jul, en god sådan, och det ser ut som om det ska bli ett nytt år om några timmar. Det ser vi fram emot!
En kvinna som jag antar har sina rötter i Kongo provade kläder i hytten bredvid min sons. Hon ropade till sin väninna att hon måste komma och titta. “I den här klänningen ser jag ju både fet OCH snygg ut.” Väninnan höll med och fortsatte: “Det är så man måste tänka. Att banta hjälper aldrig.”
Så synd att jag inte såg vad hon provade!
På systerbloggen Talkie walkie firar vi Nobeldagen med sedvanlig poesiutmaning. I år skriver vi om valfria pris ur årets skörd.
Så här blev mitt bidrag:
Nyss låg ditt hjärta så nära
en hårsmån, en mikrosekund
Nu skiljer oss ljusår, min kära
och mer lär det bli om en stund
Du sa “det är svårt att förklara”
Och du sa: “försök att förstå”
Jo jag vet, det är så det ska vara
Vi når ej varandra, vi två
Jag anar dig längst bort i bruset
vid mörkrets yttersta gräns
Själv färdas jag våldsamt mot ljuset
där allt blir möjligt igen
Nobelpriset i fysik 2011 tilldelas Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G. Riess för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor
Källa: http://www.kva.se/sv/pressrum/Pressmeddelanden-2011/Nobelpriset-i-fysik-2011/
St Nicolas levererade i dag ett stort paket med rosett på till de tåliga belgarna. 451 dagar efter det senaste parlamentsvalet har det äntligen gått att bilda en regering. Det blev den vallonske socialdemokraten Di Rupo som klarade saken. Om två och ett halvt år är det val igen, jag hoppas verkligen att den spretiga gruppen kan hålla ihop till dess. Regeringen innehåller flera politiska partier och naturligtvis både flamländare och valloner. Det separatistiska flamländska partiet N-VA, som blev största parti i Flandern (28%) och även i hela Belgien (17% totalt) ställdes (och ställde sig själva, får man väl säga) utanför regeringen.
Den nya regeringen har samlat sig kring en budget och nya nedskärningar i de offentliga utgifterna är att vänta. I fredags protesterade flera fackförbund (främst mot höjda pensionsåldrar om jag förstått saken rätt) och det blev stora störningar i kollektivtrafiken.
- – -
I går var det problem med bussar och spårvagnar igen. Den här gången strejkade förarna i protest mot att en spårvagn här i Schaerbeek fått en ruta krossad, sannolikt med ett skjutvapen. En busschaufför blev överfallen i samma kvarter (det ökända Cage aux Ours, Björnburen) under helgen och nu tror jag att Stib har dragit om några av sina linjer. Väldigt obehagligt.
- – -
På grund av Belgiens historia finns det många kongoleser i Bryssel. Några kvarter bort från mitt jobb ligger det starkt afrikanska området Matonge. Där har det varit fullt pådrag de senaste dagarna sedan Kabila vann valet i Kongo. Demonstranterna håller på Kabilas huvudmotståndare Tshisekedi, och de är övertygade om att valet inte gått rätt till.
På andra sidan gatan utanför mitt kontorsfönster ligger Kongos ambassad. I går och i dag har båda ändarna av den lilla gatstumpen stängts av med taggtrådsvirade kravallstaket och det har stått en handfull poliser, klädda för strid, och hindrat demonstranter och andra från att komma in på gatan. Vår huvudentré ligger åt ett annat håll, och det finns en smitväg inomhus när man vill gå till matsalen, men konstigt känns det ändå. När jag gick hem i går var gatan utanför full av glassplitter och helikoptrar hovrade över området mellan ambassaden och Matonge. En kollega korsade demonstrationstågets väg i går och när han kommit 50 meter bort slog polisen på sina vattenkanoner. Inte ett ord om det i de tidningar jag tittat i.
- – -
St Nicolas kommer inte till vårt hus, men i lördags kom ett 30-tal andra trevliga människor hit och drack glögg och umgicks och var trevliga med oss och varandra. Mycket lyckat och roligt, även om det känns som om jag missade många av de som var där eftersom jag hade så mycket annat att göra. Vi hade tänkt fotografera det adventsfina hemmet, men det hann vi inte med. Kanske till helgen?
