053 Ur de gamla texterna

Med anledning av en trevlig tisdagsmiddag

Eddan: Den höges sång

47. Ung var jag fordom
och for ensammen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.

Syraks vishet

25:1 Tre ting fyller mig med välbehag,
att se dem gläder både Herren och människorna:
sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar
och att man och hustru lever väl tillsammans.

31:12 Har du slagit dig ner vid ett rikt bord
skall du inte prata högt om det;
säg inte: ”Här var det minsann välförsett!”
13 Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.
Har någon värre ondska blivit skapad?
Så är det också alltid ögat som gråter.
14 Grip inte efter det en annan kastat blicken på,
trängs inte med honom vid skålen.
15 Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,
och tänk dig för, vad saken än gäller.
16 Ät som en människa av det som dukats fram,
och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.
17 Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad,
och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.
18 Och om du sitter i ett sällskap,
så ta inte för dig före de andra.
19 Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet!
Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.
20 Sund sömn får den som ätit måttligt;
han stiger tidigt upp med tankarna samlade.
Men en omåttlig människa plågas
av sömnlöshet, illamående och kolik.
21 Om maten bekommer dig illa,
så gå ut och kasta upp, då får du lindring.
22 Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte;
en gång får du se att mina ord är sanna.
Sköt allt du gör med skicklighet,
så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.
23 En belevad gäst prisas högt av alla
och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.
24 En ohyfsad gäst klandras av hela staden,
och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.
25 Försök inte spela karl vid bägaren,
ty vinet har fört många i fördärvet.
26 Ugnen prövar ståleggens skärpa
liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.
27 Vin är som livet självt för människan
om det dricks i måttliga mängder.
Vad har man för liv om vinet fattas?
Det blev ju skapat till människans glädje.
28 Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet
ger vin i rätt tid och i lagom mängd.
29 Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått
medan man hetsar och utmanar varandra.
30 Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig,
det minskar hans styrka och vållar sår.
31 Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans,
och förakta honom inte när han är upprymd.
Säg inget kränkande till honom,
och besvära honom inte med penningkrav.
32:1 Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig,
utan var bland de andra som en av dem.
Sörj först för dem och inta sedan din plats.
2 Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall,
så kan du sedan glädja dig åt deras glädje
och motta ärekransen för ditt goda värdskap.
3 Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,
tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.
4 Prata inte medan man lyssnar till annat,
och lägg inte fram din visdom i otid.
5 En sigillsten av rubin i en ring av guld -
så är orkesterns spel vid festen.
6 En sigillsten av smaragd i en infattning av guld -
så är sång och spel till ett gott vin.
7 Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,
och en andra gång bara om du blir tillfrågad.
8 Fatta dig kort, säg mycket med få ord,
lik en kunnig man som också vet att tiga.
9 Ta dig inte ton bland stormän,
och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.
10 Före åskmullret ljungar blixten,
och framför den försynte går välviljan.
11 Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,
gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.
12 Där kan du roa dig och följa dina infall;
men synda inte med övermodiga ord.
13 Därefter skall du prisa honom som skapat dig
och mättar dig med sina goda gåvor.

051 Gränsfall

texel 032

På vägen hem från Texel stannade vi till i den märkliga enklaven Baarle Nassau/Hertog (länk t Google maps)

Baarle har den klatschiga sloganen “En stad, 30 enklaver, två länder.” Här och var på gatorna ser man gränslinjer och påminnelser om vilket land man befinner sig i. Inte nog med att en bit av Belgien ligger insprängt i Nederländerna, det finns dessutom små nederländska markstycken i det belgiska området. Tydligen kommer det från gamla hertigdömen, men så sent som 1995 undersökte en holländsk gränskommission saken och kom fram till att det bör gälla även nu.

Om man bortser från gränsmarkeringarna på gatan var det mest intressanta med Baarle att det gick höns lite här och var. En sömnig liten stad, bara. Men lustig.

048 Det man vattnar, det växer

Jag tror att det var en av mina gamla kolleger som gav oss minnesordet “Det man vattnar, det växer” när vi gifte oss.  Där och då gällde det naturligtvis kärlek och mellanmänskliga relationer, men de senaste dagarna har jag tänkt att man kan använda det om så mycket annat.

Till exempel gäller det journalistik. Om vi bara läser och delar “19 söta hundar du aldrig trodde du skulle vilja ta med dig hem” och inte  undersökande journalistik eller välskrivna reportage, vad tror ni medierna tror vi vill ha? Var lönar det sig att lägga annonser? Läs Ehsan Fadakar som skriver i Aftonbladet om just detta.

Samma resonemang gäller naturligtvis också människor som gör bra saker. Uppmuntra det oväntat superbra eller bara normalbra om du vill ha mer av samma.

Och det gäller lokalproducerat, rättvist, ekologiskt och allt annat man vill .

I dag köpte jag till exempel en bok på nederländska bara för att uppmuntra ett fint initiativ – och naturligtvis för att förbättra mina egna språkkunskaper.

texel 137

Författaren har samlat in gamla fotografier på fiskare och sjöfolk längst hela den holländska nordsjökusten och har återskapat deras ylletröjor i moderna garner. Olika mönster var populära i olika byar, men det var inte så strikt att man inte fick bryta mot det. Tidigare har jag hört sägas (om tröjor från de brittiska öarna) att syftet skulle vara att göra det lättare att identifiera omkomna. Men det låter ju för hemskt, inte är det väl sånt man vill sitta och tänka på när man stickar en värmande tröja till sin man eller son.

texel 141

Det är ingen stor stickkonst, alla tröjor följer samma enkla T-modell men med olika ytmönster. Men det är en vacker bok om livet i de här trakterna för lite drygt hundra år sedan, med fina arkivbilder.

För den som inte känner en mystisk dragning till det nederländska språket finns boken även på engelska. Dutch Traditional Ganseys heter den då. (Och apropå språk och hav så är det lite kul att genser på norska kommer från samma ord som engelskans gansey, nämligen ön Guernsey. Och ni ser väl att tröja på holländska heter trui?)

texel 135

Det här ska inte bli en fiskartröja enligt bokens modeller, men en varm tröja eller jacka ska det bli. Det flerfärgade är handspunnen texelull i olika naturliga fårfärger från ön. Det lite tunnare naturvita är också texelull men maskinspunnen och lite tunnare och mjukare. Jag vet inte riktigt vad det ska bli för modell, än så länge vet jag bara att den ska vara rätt hårt och tätt stickad och att det handspunna inte är behagligt mot huden. Därför tror jag att jag ska använda det tunnare garnet till muddar och kanter, men det kan hända att jag får söka en annan lösning om det också kliar. Kanske besparingar i något helt annat material kan fungera.

Ännu mer lokalproducerat: tulpaner skördade här och nyss:

texel 013

047 Sökarna

texel 129

Det här är ett vattendrag på Texel, med en massa måsar. Typ. Och en sluttande horisontlinje som borde varit rak.

texel 151

Det här är fyra förväntansfulla människor med väldigt dyr utrustning, uppradade på strandkanten. Och då vill man förstås genast scrolla tillbaka till sjöbilden och se om det finns något exklusivt där. Men hur skulle jag känna igen en nål i den höstacken?

(Särskilt som min bild är tagen utan stativ, med ett objektiv jag inte älskar. )

Under dagens promenad mötte jag en cyklande fågelfotograf som på holländska undrade om jag sett en viss fågel som jag efter lite funderande kom fram till måste vara brushane. Tydligen mellanlandar den på Texel i dag, för fortsatt färd mot Norge. Jag talade om att jag inte kan något om fåglar men att jag inte trodde att jag sett någon. Sen fick jag syn på en okänd fågel och tog en suddig bild för att kunna kolla om det möjligen var den eftersökta norgefararen. Men jag tror minsann det var en rödspov.

texel 063

Låter jag entusiastisk? Inte särskilt. Fascinerad över att detta kan få folk att investera i utrustning och resa många timmar för ett sms om en siktad raritet. Och glad över att folk bryr sig om det som lever. Men nog är det lite konstigt också.

Jag har i alla fall förstått att rödspoven är ovanlig i Sverige. Så om jag ändå börjar samla fågelkryss kan jag komplettera blåmes, domherre och skata med något lite ovanligare.

Jag tror jag hade en tanke om påsken när jag började skriva, men den kom liksom bort. Vi tänker väl på fjädrar i riset i stället.

046 Livets lammungar

I dag var storpojken och jag på besök på en fårgård tillsammans med en massa härliga friluftsfamiljer. Tillsammans med de storögda småbarnen och deras föräldrar fick vi bevittna flera lammningar. Höll sig tackan för långt bort föste bonden fram den till staketet så ingen skulle missa något.

Mycket blod och slem och hinnor var det, och en pojke sa till sin mamma att det såg alldeles för äckligt ut.

“Ja, det är det, men det är alldeles naturligt,” svarade hon.

En av tackorna var inte så mycket till naturbegåvning när hennes andra lamm kom. Det första lammet hjälpte bonden till med, men sedan var han upptagen med annat och tackan fick klara sig på egen hand. Lammet var täckt av slem och när det försökte andas bubblade det bara. Tackan slickade lite på nyfödingens klövar men sedan ägnade hon sig åt den äldre ungen som just lärt sig stå själv. Några av oss mammor i publiken började mäta staketet med blicken, borde vi hoppa över och rädda ungen från kvävning?, men just då kom den andra bonden och hon torkade rent och klappade lite lagom hårt på lammet så det bräkte. Sen tog hon lammen i benen och bar in dem till en kätte med mamman lite motvilligt efter. Hon hade ju just fått syn på granntackans fina lilla unge som kunde ta några steg på egen hand.

Den som till äventyrs kommer till Texel en dag om våren kan med fördel ta en tur till Rozenhout.

045 Om uppväxtskildringar i kyrkmiljö

I dag har jag funderat på den bild av frikyrkouppväxt som målas upp i litteraturen. Jag är för trött och rent bokstavligt urblåst för att skriva ner den långa fundering jag formulerat i huvudet, men det jag har tänkt på är ungefär så här:

Det är till stor del de som lämnat som får/vill skriva berättelsen. På senare tid har det kommit flera böcker som jag inte läst men som har fått en hel del utrymme i tidningar och på bloggar. Det finns några frikyrkomänniskor (CH Jaktlund till exempel) som talar om vikten av att lyssna på berättelserna och kommunicera med de som lämnat församlinarna. Sen finns det andra som menar att det bara handlar om hat och förakt och människor med ett sjukligt behov av uppmärksamhet. Och de uppslitande berättelserna ger man inte mycket för, eller, om man accepterar att de är sanna, ser man dem som extremt ovanliga särfall.

I dag läste jag en recension som gav mig den borttappade pusselbiten. Hen som skrev sa ungefär så här: “Jag känner igen mycket i berättelsen, men jag tror ändå.” Och det är väl de berättelserna som saknas – de som kan se det som fick många att lämna men som också kan förklara vad som fick dem att stanna kvar.

En tanketråd till, troligen ur en författarintervju i Dagen. Lyckas du med något är det guds nåd. Misslyckas du är det dina egna fel och brister. Själv kan du aldrig göra något rätt.

Jag ska spåra upp länkarna och skriva bättre.

Nu säger vi god natt från Texel.

texel 088

texel 066